Predikningar Thomas Idergard

Du uppfinner inte ditt liv – en rättfärdig insikt för glädje och hopp. Kära systrar och bröder i Kristus, Den Helige Josef är, vid sidan av Jungfru Maria och den Helige Johannes Döparen, Adventstidens store förebild. En Adventsmänniska, någon som bereder vägen för Herren i det egna livet, och på olika sätt möjliggör för andra att göra detsamma. Han är ett av Kyrkans mest vördade helgon. Just för att han var Jesusbarnets och Jungfru Marias beskyddare, är han också hela Katolska kyrkans skyddspatron.

Kvinnor och män har samma möjlighet till inflytande i Katolska kyrkan. Idag firar vi hennes helgonförklaring, och det förstås inte för att hon var svensk utan för att hon är just helgon, genom vars förebild Jesus Kristus talar till världen, som vi vördar henne; Birgitta Birgersdotter, adelskvinnan från Uppland som gifte sig tidigt och fick åtta barn och sedan som ganska ung blev änka och bestämde sig för att viga sitt liv åt Kristus.

Katolikens plikter befriar! Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet bad apostlarna Jesus att ge dem större tro. Jesus svarar med det som väl idag skulle betecknas som ett ”högt” eller ett ”mycket högt tonläge”. Men Jesus bryr sig inte om ”tonläget”, bara om innehållet, det han faktiskt vill förmedla: frälsningen. Det är slutligen det enda väsentliga i kristen förkunnelse.

Just för att vi inte vill höra om helvetet, påminner Jesus oss om det. Kära systrar och bröder i Kristus, Hur många gånger förra veckan tänkte ni på himlen? Inte så många? Kanske inte alls? Det gäller också mig, kan jag erkänna. Men det är ju till himlen, tillståndet av evig gemenskap med Gud efter den fysiska döden, som vi vill. Själens frälsning är den kristna trons enda mål, som Aposteln Paulus idag påminner om i vår andra läsning ur Första Timotheosbrevet. Notera: ”enda mål”. Låter vi det vara styrande?

Arbetet för rättvisa börjar med mig och i min närhet - inte långt borta. Kära systrar och bröder i Kristus, Hur kan Jesus i sin liknelse i dagens evangelium berömma en förvaltare, som när han avskedas försöker uppamma sympati genom att minska andras skulder till hans chef? Det är nu förstås inte det ohederliga i sig som Jesus berömmer, utan att förvaltaren är rask i att agera för att säkra sin egen framtid. Förvaltarens handlingskraft är alltså förebilden för vårt kristna liv. Vi kommer alla förr eller senare att lämna den här världen, och då vill Jesus att vi ska ha tagit vår del av ansvaret för det som kommer.

Kyrkans sanningsanspråk och morallära hjälper oss att bli funna av Gud. Kära systrar och bröder i Kristus, Jesus tre liknelser i dagens evangelium, om ett får, ett silvermynt och en son som är förlorade, utgår alla från berättelsen i dagens första läsning ur Andra Moseboken om guldkalven. Den beskriver både en historisk händelse och något som ständigt upprepas i mänskligheten: att vi själva låter oss gå förlorade för Gud, genom att det vi gudomliggör, dvs låter ta Guds plats. När det vi skapar och griper efter förr eller senare försvinner, eller bara ger begär efter mera, som ändå förr eller senare försvinner, ja, då försvinner också vi.

Viljan att vara som andra är ingen kristen kallelse. Kära systrar och bröder i Kristus, Hur går bilden av Jesus som mild och vänlig ihop med det han säger i evangelierna? Som t ex idag, om att den som vill vara hans lärjunge måste ”hata” både sin familj och sitt liv? Det katolska svaret är att det går utmärkt. Inför det som är oordnat, uttryck för arvsyndens skada i oss, är Jesus obevekligt hård. Han vill ju besegra synden och utplåna dess makt över oss. Jesus hårdhet gäller alltså ”göra”-nivån i våra liv. Men inför det som är Guds avbild i oss – vår innersta, personliga kärna, vår enda hållbara identitet, aldrig påhittad eller ”känd” av oss utan given av Gud, vad vi än gör – är Jesus gränslöst förlåtande.

Ödmjukhet – inte att vara svävande om sanningen, utan att leva i sanningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Som alla andra riken styrs också Guds rike av lagar. En av de absolut viktigaste beskrivs av dagens läsningar: lagen om ödmjukhet. Den som innebär, som vi hörde av Jesus själv i evangeliet, att den ”som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”; alltså, för att tala med vår första läsning ur Syraks bok, få ”nåd hos Herren”, del av Guds eviga liv.

Så här vill Jesus att vi ska göra med valet. Kära systrar och bröder i Kristus, Den Helige Augustinus sade en gång så här i en predikan: ”Så ofta vi måste utstå […] svårigheter är dessa på samma gång […] tillrättavisningar för oss. Inte heller den heliga Skrift lovar oss frid, trygghet och ro, och evangeliet förtiger inte svårigheter”.

Vi äger inte våra kroppar. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens kollektbön bad Kyrkan Gud om att vi med blick mot himmelens härlighet en gång ska få ”dela den med” Jungfru Maria, och, som hon, ”med kropp och själ”. Jungfru Marias upptagning är ett exempel på vad som kallas för ”dogmutveckling” i den Katolska kyrkan. Utveckling av en dogm, trossats, handlar inte om att Kyrkan ändrar sin lära i det som gäller Gud, frälsningen i Kristus, Kyrkan, sakramenten och moralen, jämfört med vad Kristus lärde apostlarna, så att Kyrkan plötsligt skulle motsäga sig själv. Det skulle ju t ex innebära att helgonen kommit till himlen på fel grunder, eller inte alls är där eftersom de hade fel tro.