Predikningar Thomas Idergard

Att göra det Jesus gör hela tiden är enda vägen till lycka. Kära systrar och bröder i Kristus, För antikens judiskt troende var templet i Jerusalem världens viktigaste plats. Ett slags mikrokosmos med Herren boende i dess mitt, där människan upprättades och styrktes i tjänsten för hans vilja. Templets liturgi uttryckte visionen och hoppet om att Israels folk, genom att ha utvalts av Gud, skulle bära Guds ljus till alla världens folk, så att Gud slutligen kunde samla mänskligheten, skingrad av synd och splittring, i ett evigt rike av fred och rättvisa, med början i den här skapelsen och en dag fullkomnad i en ny.

Liturgin är ”hans stund”: inget som vi gör utan något som Gud gör med oss. Kära systrar och bröder i Kristus, Bröllop och vin är de gemensamma nämnarna mellan vår första läsning ur profeten Jesajas bok och dagens evangelium. I Bibelns värld, liksom i ganska många andra världar frestas man tillägga, är de båda nära sammankopplade. Vinet, den klassiska sinnebilden av fest, används i Bibeln som symbol för glädjen i det eviga, himmelska gästabud som Gud, enligt ett gammalt, judiskt, profetiskt uttryck, ska hålla med alla folk.

Förpliktelserna visar vår frihet. Kära systrar och bröder i Kristus, I Julens högtid välkomnade vi ”Gud med oss”. Med Jesus dop får vi en första blick för hur Gud, genom att bli människa, är med oss. Jesus dop var inget medvetandegörande av en slumrande kallelse. Ingenstans i någon av uppenbarelsens källor, Skriften eller Traditionen, finns något stöd för det. Dopet markerar början på Jesus offentliga verksamhet. Men i hans väg från tillblivelse och födelse, via vistelsen i templet som tolvåring till hans offentliga förkunnelse, mirakel, död och uppståndelse, finns en inre enhet utan brott.

Mellan strid och skördetid. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium undervisar den tolvårige Jesus oss om vårt medlemskap i två familjer, liksom hur de sammanstrålar i hans person. Som människa blev Guds Son del av en naturlig, mänsklig familj; den Heliga familjen. I sitt gudomliga väsen är han en del av den övernaturliga, gudomliga familjen; den Heliga Treenigheten. Med sitt svar på Jungfru Marias förebråelse säger Jesus att de därför borde ha vetat var de skulle finna honom. För oss som måste jobba en del på vår helighet, finns det något hoppfullt i att inte ens Jungfru Maria, befriad från arvsyndens läggning att se till sig själv först, alltid var omedelbart medveten om innebörden i Guds handlande.

Om Jesus verkligen ska kunna vara kung i våra liv, måste dessa andra kungar abdikera. Kära systrar och bröder i Kristus, ”Herren är konung!”, utropar Kyrkan om Jesus Kristus denna dag, med responsoriepsalmen vi nyss hörde. Och det handlar inte om en kung som Sveriges Carl Gustaf, dvs en konstitutionell monark och nationalsymbol, utan om en kung som de som härskade på biblisk tid. Med absolut makt. Och som allt i ett territorium, inklusive människorna, ytterst tillhörde. Något som ordet ”undersåte” faktiskt vittnar om.

Jesus lär oss hur bud och regler visar den sanna kärleken. Kära systrar och bröder i Kristus, ”Kärlek”, ”att älska” – vad är egentligen det? Det grekiska ord som används i Nya Testamentets originaltexter för den kärlek Jesus nyss talade om i evangeliet, är substantivet ”agape” och verbet ”agapáo”. Det betyder att vilja någons bästa för hans eller hennes egen skull. Med Jesus själv ser vi att när denna vilja blir gudomligt inspirerad betyder den att ge av sig själv helt för den andras bästa, utan att räkna på vare sig kostnader eller vinster.

Lev med mening! Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar inbjuder oss att reflektera över vad det betyder att leva med mening. Både med filosofi och psykologi kan vi se att det handlar om att stå i en målinriktad relation till bestämda värden, så att strävanden och handlingar uttrycker eller uppnår något avsett. Vi strävar alla efter att tillfredsställa olika subjektiva behov. Och det kan vara både rimligt och gott.

Äktenskapet mellan man och kvinna – naturlag och sakrament, ingen social konstruktion. Kära systrar och bröder i Kristus, Äktenskapet är inte bara en angelägenhet för de berörda, utan viktigt för hela det mänskliga samhället. Därför omgärdas det i alla tider och kulturer av regler och villkor för att skyddas och stärkas. Överallt har det en gemenskapsdimension. Äktenskapets form måste förstås bygga på parternas frivilliga engagemang i känslor och vilja, men dess sociala roll är inte att, som det ibland sägs, ”bekräfta kärlek”. Det uttrycker något mer. I Kyrkan är äktenskapet ett av sju sakrament och utgör tillsammans med prästvigningen sakramenten som tjänar trosgemenskapen.

En politisk Messias kan inte ge evigt liv. Kära systrar och bröder i Kristus, Jesus fråga till lärjungarna i dagens evangelium handlar inte om något subjektivt: ”vem är jag för er?” Nej, han frågar efter människors utsaga om ett objektivt faktum, hans sanna identitet: ”Vem säger människorna … vem säger ni att jag är?” Aposteln Petrus svar är den bekännelse av Jesus sanna identitet som grundlägger kristen tro. På denna bekännelse byggs hela Kyrkan – inte på Petrus, de andra apostlarnas, eller de efterföljande påvarnas och biskoparnas, eller ens de troendes, inte ens vår, förträfflighet.

Jesus öppnar våra öron, men inte för allt. Kära systrar och bröder i Kristus, Temat i dagens läsningar är att se, höra och förstå, för att kunna handla med Kristus och så alltmer leva i och av Guds eviga liv. Det som tar sin början här och fullbordas i kroppens uppståndelse. I första läsningen ur profeten Jesajas bok kunde vi höra Guds egna tips till första århundradets judar om hur de genom att läsa tidens tecken, dvs händelser i den vardagliga tillvaron, kunde veta när Guds eget direkta ingripande för att ställa världen rätt hade börjat.