Predikningar Thomas Idergard

Kära systrar och bröder i Kristus, Att tro har två komponenter. Den första är tillit, att tro, i meningen lita, på någon. Den andra är det man tror på, dvs vad man håller för sant. I kristendomen är dessa helt sammanflätade: Vi litar på att Jesus Kristus kan föra oss till evig gemenskap med Gud, bortom synd och död, eftersom vi håller det för sant, vad de första ögonvittnena och Kyrkan påstått från första början, nämligen att Jesus inte är en vanlig människa utan Guds son, Gud själv inkarnerad, sann Gud och sann människa. Som har uppstått från döden. Som förblir närvarande i världen genom sin Kyrka som han själv har grundat för att människor alltid ska få möta samme uppståndne Herre, Jesus Kristus, den enda sanne Herren.

Den verkliga omställningen av vårt sätt att leva. Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det senaste av Kyrkans 21 koncilier, kallat ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är inget ledord i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, bygger helt på ett offer – Jesus offer.

Jesus nya och fördjupade närvaro i världen och i ditt liv. Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd har Jesus inte försvunnit, upp och bort. Efter uppståndelsen och med sin helt omvandlade, nu fullkomnade, men fortsatt kroppsliga existens, tillhör han vad vi med vår begränsade förmåga kan förstå som en helt annan dimension av det som existerar. Att Jesus har satt sig ”på Guds högra sida” i himlen, som evangeliet uttryckte det, är judiskt bildspråk för att ha makt. Och för att ha makt, vara ”konung över hela jorden … på sin heliga tron”, som dagens responsoriepsalm uttryckte det, måste man ju på något sätt garantera närvaron av sin vilja i det man styr över. Dagens högtid handlar därför, kanske paradoxalt, just om Jesus närvaro i världen, i alla tider. Också i vår.

Herrens och Kyrkans bud visar kärleken och ger lycka. Kära systrar och bröder i Kristus, Nyckelorden i dagens evangelium är ”glädje”, ”bud” och ”kärlek”. De hänger ihop: Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek … för att min glädje skall vara i er”, som vi hörde Jesus säga. ”Glädje” och ”bud” kanske vi inte automatiskt associerar med varandra. Men när den Helige Thomas av Aquino, Kyrkans kanske störste teolog och filosof, på 1200-talet skriver om mänskligt handlande, menar han att det som människan ytterst söker och strävar efter, oavsett tid, ålder, tro osv, faktiskt just är glädje, lycka. Allt annat som vi gör får sitt värde av hur det leder dit: Varför vill du studera till läkare?

Idéer om att synd bara är det vi känner är synd hjälper djävulen att såga bort oss från vinstocken. Kära systrar och bröder i Kristus, Karismatiska personer kan motivera andra till handling, på gott och ont. De påverkar andra utifrån och in. Jesus Kristus vill också påverka och motivera till handling. Men bara på gott, och genom att gå från insidan och ut. Jesus söker en så nära och intim förening med oss, att hans liv, bokstavligen, kan flöda i oss, så att det ska bli omöjligt att se var en börjar och en annan slutar. Det är detta som innebär att vara ett helgon.

En fattig kyrka visar oss vår uppgift. Kära systrar och bröder i Kristus, En av mina många laster är att som avkoppling titta på actionfilmer. Deras logik är bekant: Någon utsätts för en orättvisa, ofta någon form av våld. Hjälten dyker upp, eller tar sig samman, och efter en del bakslag och många explosioner återupprättas den ordning som förstörts av våld genom hjältens rättfärdiga utövande av ett ännu mer effektivt våld. Utan att försvara ett inte särskilt uppbyggligt nöje, går det här att se en tidlös mänsklig logik. Den med mest våld vinner, men det är inte alltid klart ens vem som är hjälten.

Jesus vill att vi ska ha en bokstavstro. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hjälper Jesus oss att förstå Guds vägar som helt annorlunda än de vägar vi människor på egen hand väljer. Ett naturligt skäl är att vi ser allt i tid och rum, där vi finns, medan Gud, utanför tid och rum, ser allt i evighet. Vårt perspektiv begränsas sedan ytterligare, rent andligt, av arvsyndens skada. Den gör det mycket svårt att på egen hand tänka utanför ett ”jag- och mitt-perspektiv”. Detta är också vad Jesus syftar på när han skarpt tillrättavisar Petrus med referens till ”jag- och mitt-perspektivets” herre: ”Håll dig på din plats, Satan.”

Att finna är större än att söka. Kära systrar och bröder i Kristus, Att vara ”sökare” betraktas allmänt som något positivt. Och visst, vi människor är skapta för att söka sanningen om Gud och därmed om att vara människa, liksom om den egna, unika uppgiften i Guds plan. Men det betyder man söker ett svar: något som jag inte själv skapar, men inbjuds att ta till mig eller avvisa.

”’Humility’, inte ’pride’, är Jesus väg". Kära systrar och bröder i Kristus, Vad är egentligen Kyrkan och varför finns hon till? De hebreiska och grekiska ord i Bibeln som vi förstår som ”kyrka”, refererar till en församling av människor kallade av Gud, avskilda, från resten av det mänskliga samhället, för Gud. Andra Vatikankonciliet betecknar Kyrkan, etablerad av Jesus Kristus själv, som ett ”frälsningens sakrament”; ett synligt tecken på något osynligt men mycket, mycket större.

”Den värdefulla Gudsfruktan”. Kära systrar och bröder i Kristus, Med läsningarna idag vill Kyrkan hjälpa oss att ”ge allt” för Guds rike, den realitet där Guds vilja råder; konsekvensen av att vi känner och älskar Gud som visat sig för oss i Jesus Kristus. Guds ”plan” som Aposteln Paulus talar om i andra läsningen ur Romarbrevet, och som alltså är Guds avsikt med världen och med var och en av oss, börjar med att Gud ”ger allt” för oss. Vi hörde att Gud ”på allt sätt hjälper” dem som han ”har kallat” och som ”älskar honom”, att ”nå det goda”.