Predikningar Thomas Idergard

Guds kärlek både dömer och omfamnar. I dagens evangelium hörde vi Herren säga att han ska ”tända en eld på jorden”. Formuleringen på grekiska, evangeliernas originalspråk, är egentligen starkare, ”kasta en eld”. Vidare hörde vi honom säga att han inte ska skapa fred utan ”splittring”. Med de här orden av Jesus framstår Gud som hård och dömande. Att vara ”dömande” är nog vår tids enda last. Men idén att Gud för att han älskar oss också borde älska allt vi gör, stämmer inte med Bibelns vittnesbörd. Inte heller stämmer fördomen att vi möter en sträng Gud i Gamla Testamentet men en barmhärtig i det Nya.

”Våga det katolska språnget - och gör så här om det är något i Kyrkans lära du finner svårt". Kära systrar och bröder i Kristus, Tro är, till att börja med, detsamma som att hålla något för sant; att tro på något. En ”trygg förvissning”, enligt vår första läsning ur Salomos Vishet, ”om det vi inte kan se”, som den magnifika meditationen i andra läsningen ur Hebréerbrevet preciserade det. Denna typ av tro är en nödvändig början på vetande: man håller något för sant som man sedan försöker verifiera med olika metoder.

”Om vi söker ’humility’ och inte ’pride' får också vi omvandlas med Jesus till dem Gud hade tänkt”. Vad är Kyrkan och varför finns hon till? I samhället, men även inne i kristenheten, råder det idag tyvärr en del förvirring om svaret. Men vi kan börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss i att det vi känner och vill alltid är rätt, bara för att vi känner och vill det.

”Katolska kyrkan behöver reformeras nu - och S:t Ignatius visar exakt hur!" Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens responsoriepsalm talade om hur ”vårt hjärta [vinner] vishet”. Hjärtat var i antiken symbolen för människans personligaste djup. För att låta visheten prägla det behöver vi, som vi hörde, lära ”oss hur få våra dagar är”. Dvs inse att slutet på vår tid i världen aldrig är långt borta. Paradoxalt nog för att vi ska kunna leva våra dagar här –många eller få – i sann glädje, byggd på vetskapen att det finns ett evigt liv, bortom våra dagar i tiden och rummet.

”Synd förblir synd även när vi gör den till festival - men bönen visar vägen till Guds rike och Guds eviga fest". Kära systrar och bröder i Kristus, När jag för några år sedan bodde i England, berättades om en präst som gick på boxningsmatch med en religionsskeptisk vän. Just innan matchen börjar gör en av boxarna korstecknet, varvid kompisen vänder sig till prästen och frågar sarkastiskt: ”Tror du också att det där hjälper?”. Prästens svar kommer förvånansvärt direkt och säkert: ”Javisst – om han kan boxas!”

”Feminism och andra politiska ideologier har ingen relevans för frälsningen". Kära systrar och bröder i Kristus, Det är inte orimligt att uppfatta Jesus ord till Marta i dagens evangelium som avvisande. Men vi kan förstås inte stanna vid ett första intryck. För genom att Jesus från Nasaret är Guds eviga Ord som antagit mänsklig gestalt, har allt han gör och säger en evig betydelse, som vi bara kan förstå om vi begriper betydelsen i det historiska sammanhanget.

”Mission för kristen tro - ett av kärlekens högsta uttryck". Kära systrar och bröder i Kristus, Våra läsningar idag undervisar om skillnaden, men också relationen, mellan naturlig godhet, å ena sidan, och gudomligt inspirerad kärlek, å den andra. I första läsningen ur Femte Moseboken hörde vi Mose konstatera att Guds ”lag … är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta”, med tillägget: ”och därför kan du följa den”. Inom moralfilosofin kallas denna lag för ”naturrätten” eller ”den naturliga lagen”, som den objektiva moraliska ordning, inskriven i vår mänskliga natur, som en gudstroende ser som en återspegling av Skaparens eviga vilja och lag, men som alla kan nå insikt om med hjälp av förnuftet, oavsett religiös tro, kultur eller tidsperiod. Den talar som en röst i våra samveten och utgör en naturlig kunskap, nåbar utan gudomlig uppenbarelse.

Att inte oroligt fråga världen vad den vill ha, men av kärlek erbjuda vad den behöver. Med dagens högtid påminner Kyrkan sig om att hon är byggd med apostlarna som grund, och primärt då Petrus bekännelse och Paulus mission. De båda apostlafurstarna led martyrdöden i Rom under Neros förföljelse på 60-talet. Det förklarar den romerska kyrkans överhöghet över alla andra kyrkor. En överhöghet som, tvärtemot vad som brukar påstås i antikatolska framställningar, den historiska forskningen visar var etablerad mycket tidigt.

Detta gör kristen tro olik all annan religion. I Guds förbund med Israels folk liknar Gud ofta sig själv med en herde och förbundsfolket med en hjord. Som vi hörde i första läsningen ur profeten Hesekiel. I denna bild betonas hjordens bete, dvs att folket som helhet närs av allt det som Gud exklusivt har gett det för att det ska kunna leva i Guds gemenskap och vittna om Gud för världen; främst Lagen, profeterna och offergudstjänsten i templet. Allt detta beskrivs också ur den enskilde troendes perspektiv i kung Davids berömda, trösterika Psalm 23, vår responsoriepsalm idag.

Jesus varning för falska profeter gäller idag likväl som på S:t Thomas Mores tid. ”Falska profeter” och ”falsk profetia” är inget frikyrkligt begrepp, utan, som vi just hörde i evangeliet, ett djupt bibliskt. Något som framförallt Jesus själv och Aposteln Paulus ofta varnar för. Därför är det också något alla kristna i alla tider, också vi katoliker, också idag, uppmärksamt ska vara på vår vakt mot. Genom att då börja med att känna igen