Predikningar Ingmar Svanteson

​​​​​​​Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag. Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt för and­ras egen­dom och rykte, lön för utfört arbete, döma utan anseen­de till per­sonen. Inte bara i handling, utan också i hjärtat. Kompassen är den rätt fattade självkärleken: älska din nästa som dig själv. Vad är det nya med Jesu lag?

Att övervinna frestelsen. Vi hörde berättelsen ur tredje kapitlet i bibelns första bok, den så kal­lade syndafallsbe­rät­telsen. Den skriver inte historia i vanlig mening. Många skulle avvisa den som en idag in­tetsägande myt. Men i mytens form förklaras hela mänsklighetens historia, och gör det tyd­ligare än någon annan berättelse i världslitteraturen.

​​​​​​​”Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig si­nar.” Kan man tänka sig ett hoppfullare löfte? Att ha tillgång till en källa som inte sinar. Herrens önskan och vilja för människan formuleras redan av hans profet. Det är de sjuka som behöver läkare. Jesus är människans läka­re.

​​​​​​​Profetens ord i dagens läsning har ofta citerats av världsförbätt­rare och reformivrare. Men den som vill "lossa orättfärdi­ga bojor och lösa okets band" måste först befrias från egna bojor för att inte fångas i pela­gi­ansk aktivism. Efter ett tag blir dessa aktivister desillusionerade, "hänger med huvudet som ett säv­strå", fastnar lätt i själv­­ömkan, klagan och knot­an­de.

​​​​​​​Många klagar över hur svårt det är att se klart och hitta rätt i livet, men när klarhet erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Ibland med go­da skäl när ”klarheten” är falsk, men tyvärr ryggar hon också tillbaka inför sanning­en. Det finns en förförisk lust i människan att förbli i dunkel och am­biva­lens, till och med i svaghet och sjukdom. Ibland motiveras det elegant. Man vill ”hål­la alla dörrar öppna”. Det lockande är att hon får fort­sätta att kret­sa kring sig själv, trots att det är oftast är så plågsamt. Det är inte behag­ligt att leva i fängelse, att leva ”in­krökt i sig själv”.

​​​​​​​Dagens avsnitt ur Jakobs brev kan vara frustrerande att höra just på fettisdagen, men låt oss ta det som en förövning. Jakob ger en förklaring till varför det finns så mycket kamp och strid ibland oss. Han ställer en retorisk fråga: ”Är det inte begären som för krig i era lemmar?” Också bönen kan påverkas. ”Ni ber men får ingenting; ni vill bara tillfredsställa era begär”.

​​​​​​​Kampen om människan pågår hela tiden, i hela tillvaron. Den ser olika ut, mer eller mindre dramatisk. I evangeliet ser vi hur onda makter sliter och rycker sönder människan. Sym­p­tomen tycks likna epilepsi, men det finns klart demoniska inslag. I Ja­kobs brev ställs ”visheten från ovan” som kontrast till en ”jor­disk, oan­­d­­lig och demonisk” vishet.

​​​​​​​Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom. Härskare, diktatorer och deras välden faller, förr eller se­nare. På­vedömet består. Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar ofta "av vin­nings­lystnad".

​​​​​​​”Blev inte Abraham rättfärdig genom gärningar?” frågar Jakob re­toriskt. Paulus tycks mena något annat: ”Männi­skan blir rättfärdig på grund av tron, oberoende av laggärningar” (Rom 3:28). Men i grunden finns det ingen motsätt­ning mellan Paulus och Jakob. ”Tron utan gärningar är död,” säger Jakob. Samtidigt är den krist­nes gär­­ningar helt be­roende av tron. ”Tron samverkade med hans gär­ning­ar.”

​​​​​​​”Gör inte skillnad på människor”, säger aposteln Jakob - långt fö­re mo­der­na jämlikhetsideal. Uppmaningen strider inte mot att visa sär­skild respekt för de äld­re och för föräld­rar, för både kyrklig och världslig överhet. Vi bry­ter inte mot Jakobs uppmaning när vi uppfostrar de unga att res­pektera till ex­em­pel polis och lärare.