Kortpredikan 25 april 2020, Markus, evangelist

1 Pet 5: 5b-14; Ps 89: 2-3, 6-7, 16-17; Mark 16: 15-20

”Hälsa varandra med kärlekens kyss.”

Det känns overkligt att tala om detta i dessa tider, men det påminner om hur omänsk­ligt det är med ”social dis­tans”.

Petrus uppmanar sina brevmottagare till denna ”kärle­kens kyss”. Han gör det själv när han hälsar dem: ”Frid åt er alla”. Petrus för­med­­lar det han själv har tagit emot och kallar det ”kärlekens kyss”.

I Höga Visan önskar sig bruden ”kyssar” från brudgum­mens mun. Psalmisten gör detsamma genom att lyssna till ho­nom som kal­las ”skönast bland människor” och ur vars mun det ”flödar ljuvligt tal”. Kyssen tycks ha en djupare in­nebörd än den enbart fysiska.

Kyssen blir sakramental, en bild för den ömsesidiga kär­le­ken. Vi ser det i liturgin när prästen och de troende kys­ser altaret, evangeliebo­ken, korset, ikonerna, eller när bi­belläsa­ren kysser sin bibel etcetera.

Men ”kyssen” tycks sprida sig. De tro­en­de uppmanas att ge var­andra samma ”kyss” genom att visa var­an­dra ”ren sys­konlik kärlek”.

Kyssen sprider sig vidare till umgänget med verktyg, som en­ligt Be­ne­dictus skall behandlas som ”heliga altarkärl”; när vi behandlar na­turen varsamt och går ”med vänliga fötter på jor­den” eller när Johan­nes Paulus II kysste mar­ken i det land han besökte.

Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påminner om djä­vulen som går omkring och söker efter någon att sluka.

Mot det sätter han tron, ödmjukheten och ”kärlekens kyss”.

Så att de troende kan vittna om hur jord och himmel har försonats ge­nom Kristi uppståndelse, så att de troende kan hälsa var­andra och hela tillvaron med ”kärlekens kyss”.

                                                                                                     pater Ingmar Svanteson