Predikningar

Kära medkristna bröder och systrar, I dag har vi kommit halva vägen mellan Påsk och Pingst. I glädje och tro har vi säkert någon gång sjungit ”Du segern oss förkunnar, du oss förlossat har” (Cecilia 321: 1). Det är redan fyra veckor sedan dess. I ny frihet och med ny kraft från himlen har vi gått ut på livets väg igen, i apostlarnas efterföljd, som kristna med ett glädjebud till den omvärld, som längtar efter Gud. När Pingsthögtiden kommer vill vi på nytt sjunga till Herrens ära: ”Kom och fyll vår fattigdom, kom med all din rikedom […] Tvätta rent det fläckade, […] läk vår oros djupa sår” (Cecilia 339: 2, 7). Allt detta får vi verkligen uppleva genom Guds godhet och barmhärtighet. Som hans privilegierade barn får vi ta emot hans gåvor, tro, hopp och kärlek! Och till Andens högtid är det nu bara tre veckor, då han kommer till oss på nytt och ger oss nåden i dess fullhet!

Kära bröder och systrar, Det känns ju fint att vi alla får följa en och samma Herde i vårt liv, Jesus Kristus, Guds Son. Vi går alla hans väg för vi känner igen hans röst som talar till oss i våra hjärtan. Han öppnar den goda dörren, eller grinden, och inbjuder oss till Guds rike. Hans röst säger: ”Känn er inte oroliga för någonting, var inte rädda för någonting, för jag är med er och beskyddar er”. Djävulen ska aldrig få makt över er när ni tror på mig och följer mig. Djävulen vill er illa, han vill lura er bort från det goda och sanna, säger Jesus. Följ mig, så kan ni vara trygga för djävulen och hans onda änglar!

Kära Guds älskade, ”Då öppnades deras ögon – och de kände igen honom…” De kände igen honom! Hur ofta händer det inte oss, att vi ”känner igen” Jesus i vår tro som den Uppståndne? Små, nästan alltför alldagliga och obetydliga, händelser för oss oväntat i närheten av Gud och precis som lärjungarna utanför Emmaus, ber vi honom stanna kvar hos oss. ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”

Kära bröder och systrar, Apostlagärningarna berättar visserligen om den troende gemenskapen omedelbart efter Kristi verkliga uppståndelse – män och kvinnor i Herrens närhet vittnar om uppståndelsen genom ett förändrat livsmönster – men den verkliga berättelsen handlar om Anden, om den ljusgivande nya närvaron i deras liv som förändras och upphöjs till en ny erfarenhet och glädje. Trons liv är apostlagärningarnas ämne!

Kära bröder och systrar, ”Vårt påskalamm Kristus är slaktat”, skrev S:t Paulus, men Lammet har inte dött för alltid, lammets död är vår frihet och vårt liv. Frihet från vad, frihet till vad? Gud har visat oss sin barmhärtighet; Han ville detta offer eftersom hans kärlek inte känner några gränser. Gud gör det oväntade, han gör det när vi inte anar det. Skulle Gud ödmjuka sig för vår skull och anta människans syndfulla natur? Varför ville Gud detta?

Många kristna vill om det är möjligt följa Jesu intåg i Jerusalem som Messias och vidare fram till hans korsfästelse och död genom att lyssna både till Matteuspassionen på Palmsöndagen och till Johannespassionen på Långfredagen. Det är naturligtvis en personlig sak om man hellre vill uppleva Jesu sista dagar i församlingen med läsningarna eller om man vill lyssna till de stora musikaliska körverken i en större kyrka av barockmästaren Johannes Sebastian Bach.

Abraham kallades av Gud att utvandra från sitt hemland och komma till ett nytt land som Herren Gud skulle visa honom och hans familj. Mose utvaldes av Herren Gud att leda Guds folk ut från slaveriet under Farao i Egypten. Under vandringen genom öknen i 40 år gav Herren Gud sitt folk bud att följa. Dessa bud skulle föräldrarna inpränta i sina barn så att de aldrig kunde glömma dem.

Kära kristna familjer, kära barn. Om någon i en kristen familj lämnar man eller hustru och barn, och gifter sig med en annan, är det då samma kristna familj? Om någon som kommer från en annan familj, men inte är gift, och gifter sig med någon i familjen, hör han eller hon då till den gamla familjen eller den nya? Genom det nya äktenskapet hör han eller hon till den nya familjen, men hans eller hennes föräldrar, syskon och ingifta i den första familjen är hedrade.

1 Mos 12:1-4; 2 Tim 1:8b-10; Matt 17:1-9

Fastetiden är en tid för nyorientering i vår kallelse som kristna människor. Framför oss i dag får vi bilden av Jesus som förvandlas inför apostlarna. Hans kläder blev skinande vita och Faderns röst hördes: ”Detta är min älskade son, min utvalde, lyssna till Honom”. Om Jesus är utvald är vi, i hans efterföljelse, också utvalda med början i vårt dop.