Predikan 14 söndagen under året 2019
Jes 66:10-14c; Ps 66; Gal 6:14-18; Luk 10:1-12, 17-20 eller 10:1-9
Ta vara på era stunder av lycka, säger Herren! Ja, men vi bör lägga märke till vilken källa till lyckan profeten talar om: Jerusalem! Jerusalem! Jerusalem!
Vem är det? Vem är hon? Menar han staden med sina skyddande murar och sina marknader? Nej, Jerusalem är som en mor som gläder sig över sina barn. Profeten använder talande bilder, rika på upplevelser: en flod av skatter, trösten i hennes famn, tryggheten i hennes knä! Där finner ni lyckan, där skall era hjärtan glädjas och era kroppar få nytt liv – Ni skall bli som det friska gräset!
Ja, det är klart, det friska gräset är bra för de betande djuren, de betande djuren är bra för människan och hennes behov. Gud har omsorg om oss. Ser ni det, Guds eget folk? Herren skänker er sina gåvor, dela dem med alla andra och gläd er! Herren försvarar i staden sitt folk mot hennes fiender. Om ni är rädda, kom till mig, säger Herren! ”Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er”.
Ja, kära bröder och systrar, när vi gläder oss över att vara Guds folk och hans älskade barn, har vi livsmod, vi har arbetsglädje, vi har Guds bud som visar oss vägen för att bli goda människor. Det talar profeten om och vi lyssnar på ett nytt sätt, eftersom vi blivit vederkvickta av Andens nådegåvor till den unga Kyrkan på Pingstdagen.
Kyrkan är vårt Jerusalem! Men ack, vilka synder begår hon inte innanför de skyddande murarna Som en eld kommer Guds vrede att straffa dem. Ingen kan undgå Guds rättvisa dom.
Jesajas är en Guds profet som upplyser de troendes hjärtan. Han hör till de andra, vilka andra? Judarna, folket i det gamla förbundet. De var Guds första egendomsfolk, vi hör till Messias Kristus Jesus som förenar det gamla förbundet med det nya i Hans kött och blod. Vi är uppståndelsens folk genom tron på Jesus Kristus. Därför talar Paulus om korset, Jesu Kristi kors. Ur det hämtar han sin glädje och sin lycka: ”Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herre Jesu Kristi kors genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen!” (Galaterna 6:14).
Paulus var den troende juden som fick sin styrka genom profeternas ord från Gud. Han förkastade i sin iver ordet om Messias som skulle komma enligt Guds löften. Paulus förföljde i sin iver de första kristna. Men Jesus uppenbarade sig för honom och gjorde honom till apostel för Uppståndelsens och frälsningens budskap i hela världen. Den kallelsen och det uppdraget han fick genom Anden var han sedan trogen hela sitt liv, ända till sitt blodiga martyrium i Roms utkanter. Så kan det ske med oss också. Först är vi ovilliga, sedan väcker Gud oss ur vår sömn och vi blir levande i tron på Honom som älskar oss. Därför måste vi alltid vara beredda att bli martyrer – som Paulus, som våra många bröder och systrar som valt kärlekens väg och offrat sig själva på korsets väg.
Vad är det evangeliet säger oss idag som knyter ihop läsningen ur Jesajas bok och brevet till Galaterna? Det säger oss att vår tro måste förkunnas på något sätt genom oss och genom vårt liv. Vi har del i samma uppdrag som Gud gett profeterna: Vi har blivit arbetare i Herrens vingårdar. Vi skall arbeta för Herrens skörd. Vad är det för skörd? Skörden är alla människors uppståndelse till frälsning och evigt liv i det himmelska Jerusalem. Alla är inbjudna, men inte alla vill komma. Det är vår sak att vittna om Jesus Kristus som den som ger oss de lyckliga stunderna, inte bara här på jorden utan för livet efter detta livet då vi får återse varandra bland helgonen och de goda änglarna i Guds moderliga knä. Profeten sa till oss idag: ”I Jerusalem skall ni finna tröst, hennes barn skall bli burna i famnen och de skall finna tröst i henne”. Ja, men det stora underverket är detta: Vi skall bli burna på korsets armar. Det är Jesu armar på korset som ger oss de lyckliga stunderna nu och i all evighet. Amen.
diakon Göran Fäldt
