Predikningar

Kortpredikan, Vårfrumässa, 2 mars 2019

Den vise Syrak ger oss en storslagen beskrivning av människan. Hon har sin kropp av jord, men är lik sin Skapare, skapad till hans avbild, med makt över och ansvar för alla varelser på jor­den. ”Förstånd” gav han henne, förmåga att smaka, se och höra och ”ett hjärta, så att hon kunde tänka”. (I Bibeln är tankeförmågan ofta förlagd till hjär­tat.) Hon är utrustad med ett samvete, så att hon kan skilja mellan gott och ont.

Kortpredikan 1 mars 2019

Den vise Syrak beskriver vänskapens villkor. ”Stå på god fot med många, men var förtrolig med en bland tusen… Somliga är vänner bara när det passar dem.” Därför måste de prövas innan de ges förtroende. Men en trogen vän har ett ”omätligt värde, en tillgång som inte kan vägas på våg… en livgivande dryck”. Så antyds det som gör vänskapen hållbar. Vännerna liknar var­andra däri att de strävar efter samma mål. Båda söker det som har högsta värde. ”Den gudfruktige väljer sina vänner rätt, ty de som stor honom nära liknar honom själv.”

Kortpredikan 28 februari 2019

Säg inte: ”Guds barmhärtighet är stor, han kommer att förlåta alla mina synder”. Det kunde vara ett ord från Gud, men här är det en varning. Den vise Syrak beskriver hur människan låter sig luras att ”synda på nåden”. Det är pinsamt att höra, men svårt att förne­ka. Det vi däremot inte uppfattar utan vidare är att varningen utfärdas av kärlek. Herrens avsikt är inte att plåga eller ge dåligt samvete. Han vill människans bästa.

Kortpredikan 27 februari 2019

Jesus har ofta haft supporters också utanför kyrkan. Hans rykte är som regel bättre än kyrkans. Evangelisten berättar om någon som drev ut demoner i Jesu namn utan att själv höra till kretsen av lärjungar. Ofta är sådant problematiskt och kan styras av tveksamma motiv. Man utnyttjar Jesu namn för egna syften. Men här reagerar Jesus med förvånande storsinthet. ”Hindra honom inte… Den som inte är mot oss, han är för oss.”

Kortpredikan 26 februari 2019

”Bered dig för prövningar.” Den prövade uppmanas att vara ståndaktig och hålla ut, att inte göra något förhastat när olyckan kommer, ännu mindre något orätt. Vidare uppmanas den prövade att ”lita på Herren”. Som stöd för denna förtröstan uppmanas den prövade att ”se på den som levt i gångna tider. Har någon som litat på Herren blivit sviken?” Det andra skälet är Herren själv. Han är barmhärtig och nådig. Han förlåter synder och hjälper i nödens stund.

Kortpredikan 25 februari 2019

Visheten är lugn, eftertänksam, insiktsfull. Visheten är vacker. Den besatte pojken är fångad av vishetens motsats. Han ”tuggar fradga och skär tänder”. Den onda mak­­ten vill ”ta livet av honom”. Alla som lever har fått del av vishetens gåva, men den är ofta dold. Den motarbetas av den onda makten. Kampen utkämpas i människans inre och har med tro att göra. Pojkens far ropar: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

Predikan 7 söndagen ”under året” 2019

Jesu ord är glasklara: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er...”. Man kan avvisa orden som omänskliga och orimliga. Man kan försöka ta udden av dem. Men orden står kvar. Och det är inte bara ord. Jesu liv bekräf­tade hans ord. Han lät sig hånas, smädas, gisslas och dödas. Inte för att leva upp till ett högt ideal, utan av kärlek till sina fiender.

Kortpredikan, S. Polykarpos, biskop och martyr, 23 februari 2019

Läsningarna spänner en båge från några gammaltestamentliga trosvittnen till lärjungarna på förklaringsberget - och därtill martyren Polykarpos. Hebreerbrevet räknar upp några trosvittnen ur Första Moseboken, Abel, Henok och Noa. Abel och Noa har vi mött tidigare. Om Henok står det att ”han hade funnit nåd hos Gud”. Så berättas det att ”han inte fanns mer, ty Gud tog honom härifrån”.

Kortpredikan, Petrus Biskopsstol, 22 februari 2019

I denna mässa ber vi särskilt för Petri efterträdare, vår påve Franciskus, och representanter för kyrkans alla biskopar. Herdarna uppmanas av vaka över sin hjord, ”inte av tvång, utan självmant (=frivilligt), av hängivenhet.” De får fullmakt och uppmaning att leda hjorden. Men uppmaning­en är något mera än en order. Herren vädjar till deras frivilliga sam­­verkan. De uppmanas att ’mana sig själva’ (”självmant”).

Kortpredikan, S. Petrus Damiani, biskop och kyrkolärare, 21 februari 2019

Efter syndafloden börjar allt om på nytt. Gud välsignar Noa som han välsignade Adam. Noa påminns om att människan är skapad till Guds avbild och han får uppdraget att vara fruktsam och förö­ka sig. Men nu är det inget paradis längre. Snarast liknar det ett jägarliv, där också djuren ingår i födan. Noa och hans söner får lära sig res­pekten för människolivets okränkbarhet.