Kortpredikan 21 oktober 2021

Rom 6: 19-23; Ps 1: 1-4, 6; Luk 12: 49-53

Ibland kan vi ana att det i grunden finns bara två vägar att följa i livet, rättfärdighetens eller orättfärdighe­tens. Psaltarens första psalm skiljer mellan gudlösa och rättfär­diga.

Alla människor går antingen på den ena vägen eller på den an­d­ra. Vid den slutliga domen finns det bara får eller getter, välsig­na­de eller fördömda.

Paulus använder en annan bild och säger att män­­­niskan anting­en ställer sina kraf­ter i orenhetens och laglöshetens eller i rättfär­dighetens tjänst. Det första leder till evig död, det andra till helig­het och evigt liv.

Men skillnaden är i grunden inte moralisk. Aposteln ser dju­pare. Det goda slutet är in­te bara, eller ens främst, resulta­tet av ett mänskligt val, utan i grunden en gå­va. Men en gåva som kan avvisas.

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre.” Rättfärdighetens ”lön” visar sig vara en gåva.

Jesus har kommit för att tända en eld på jorden. Elden avslöjar och förbrän­ner egenvilja och olydnad, styrd av det hög­mod som inte vill ta emot nåden som en ren gå­va.

I Skriften är elden inte bara en bild för dom och särskiljande, utan också för den helige Ande, den största gåvan. Reningens eld be­re­der väg för kärle­kens eld.

När kampen fullbordats är det nåden som triumferar. ”Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre.”

I dödsriket finns bitterhet och hädelse, men ingen lovsång. I him­len är allt lov­sång.

Vi föregriper det i den heliga eukaristin, som betyder tacksägelse.

                                                                                                 pater Ingmar Svanteson