Kortpredikan 19 oktober 2021, S. Paulus av Korset, präst (d. 1775)
Rom 5: 12, 15b, 17-19 20b-21; Ps 40: 7-10, 17; Luk 12: 35-38
Något grundläggande i tillvaron har gått fel. Från början.
Alla lider av det, men få vill höra talas om grundorsaken. Vem vill höra om ursynden? Allra minst som aposteln Paulus uttrycker det. ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade”.
Alla människor är Adams barn. Mot det står den nye Adam, Kristus, vars lidande lydnad öppnar vägen till liv för alla.
Ett nytt herravälde skapas, Jesus kallar det ’Guds rike’, där ”nåden härskar genom rättfärdighet och för till evigt liv”.
Paulus av Korset hade upptäckt att redan korset gav ifrån sig kraft. ”I den helige Paulus har du visat korsets hemlighet och kraft.” (slutbönen i denna mässa) Frimodigheten rinner fram som en kraft, som en källa till glädje.
I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kärlek omfatta Kristi kors.” I stället för att försöka bli av med korset, omfattade han det – och fick erfara dess kraft.
Benedictus använder samma ord när han talar om att i tålamod uthärda motgångar, lidanden och orättvisor. (4:e steget i Regelns 7:e kapitel) Det har sitt pris, men ger tillgång till samma hemliga kraft.
I ett brev uppmanar Paulus av Korset en syster att bejaka sin ”intighet, sitt icke-vetande, sitt icke-kunnande. Men alltid med en barnslig förtröstan på Gud”.
Det finns en hemlighet i att förena sina lidanden med Kristi lidande. Då fullbordas i människan det som en gång har skett på korset.
”Där synden överflödade, där överflödade nåden än mer. Nåden skall härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”
I evangeliet passar Kristus själv upp vid bordet. Han gör det i varje eukaristi. ”Lär oss att gestalta våra liv med Herrens lidande för ögonen, det mysterium som här blir närvarande.” (bönen över offergåvorna).
pater Ingmar Svanteson
