Efter att ha förkunnat korsets kraft ber Paulus de kristna i Korinth att tän­­ka efter. ”Tänk på när ni blev kallade”. När de kallades var det inte många som hör­de till de starka, förnäma och visa. Han utesluter inte att några gjorde det, men de flesta tycks ha varit svaga, ringaktade och förbisedda. Sannolikt en högst blandad ska­ra med många från samhället utkanter.

Redan i början av sitt första brev till Korinthierna ta­lar Pau­lus om slutet på Jesu liv och det som blev centrum i tron, korset och dess kraft. Det som var en stötesten för judarna och en dår­skap för hedning­arna, var Guds kraft och Guds vishet för dem som räddas. Skrifterna hade talat om visheten som en väg att närma sig Gud. Den nådde långt, men inte ända fram.