Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” befriar från ar­be­tets möda. Samtidigt är arbete något mer än möda. Redan att Her­ren söker arbe­tare i sin vin­gård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klost­­­­rets liv och höjer därmed arbetets status. I klostret skall allt för­här­liga Gud, också arbetet.