Befriande val. På det mänskliga livets vandring möter vägskäl. Människan måste välja. Väl­jer hon den ena vägen, så väljer hon bort den andra. Därför är valet ofta förenat med vånda och så kallad be­sluts­ångest. Det vore ju så mycket lind­rigare om människan slapp välja, slapp ifrån att ta ställ­ning. Barnet i henne vill helst både äta kakan och ha den kvar.

Kyrkan firar apostlarna, en efter en, utspridda över året. Kyrkofadern Chrysostomos förundras över att dessa olärda män, utan makt och inflytande, kunde övertyga lärda och mäktiga, folk efter folk, i land efter land. I apostlarnas kallelse ser vi grundmönstret till varje kal­lelse. Natanael, som identifierats med Bartolomaios, blev kal­lad genom att bli ”sedd”. ”Jag såg dig under fikonträdet,” sä­ger Jesus.

Ännu en grandios profetia. Profeten får se de förtorkade och döda ben som skall få liv igen. En bild för att Israels folk skall hämtas hem ur sin för­sking­ring och upp ur sina gravar. Ytterst en antydan om Guds plan med alla människor, genom honom som uppstår från de döda för att göra all­ting nytt.