Visheten är lugn, eftertänksam, betraktande, insiktsfull – vacker. Den besatte pojken är fångad av vishetens och skönhetens mot­sats. Han ”tuggar fradga och skär tänder”. Alla som lever har fått del av visheten, förmågan att se och för­stå, men den är ofta dold under sabotörer, ibland brutalt fula. Vishetens främsta fiende är människan själv, när hon söker det skapade i stället för Skaparen och fastnar i otro.