Irakiska kristna talar med Colm Flynn på EWTN News In Depth under en dokumentär om 10-årsdagen av ISIS invasion. (foto: Colm Flynn / EWTN News In Depth)

För tio år sedan föll staden Mosul för en av de mest brutala krafter som den moderna världen någonsin har skådat: ISIS.

För de kristna som hade bott här i generationer förändrades livet för alltid. När de ställdes inför ett ultimatum att konvertera, fly eller dö packade de vad de kunde bära och lämnade sina hem bakom sig, många i tron att de skulle återvända inom några dagar. Men det skulle dröja tre långa år innan IS slutligen besegrades. Och när de kristna kom tillbaka, fann många sina hem förstörda.

Jag reste nyligen till Irak för att träffa de överlevande och höra deras otroliga berättelser om tro och uthållighet. Under en vecka reste jag med vår EWTN News In Depth, och partnerbyrån ACI Mena och besättningen.

Vårt första stopp tog oss till det antika klostret St. Behnam och Sarah, strax utanför Mosul. Här kan du se de fysiska ärren efter ISIS. Abboten fader Mazen Mattoka pekade på de skändade väggarna, där en gång så vackra kristna inskriptioner våldsamt hade skrapats bort. "De förstörde dessa markeringar eftersom de trodde att vi dyrkade korset, helgonen och alla dessa andra symboler", sa han med rösten tung av sorg.

Många kyrkor och artefakter förstördes, men en del står fortfarande kvar efter ISIS gissel. (Foto: Colm Flynn)

De militanta islamisterna gick från rum till rum, mejslade ut och bröt bort alla markörer de såg av kristendomen. Men bland ruinerna räddades en symbol mirakulöst: en oktagon, ett kristet tecken på uppståndelsen, som IS misstog för islamisk konst. "Till och med när de försökte utplåna oss lämnade Gud oss en påminnelse om livet."

Över hela Nineveslätten är förödelsen överväldigande. I Qaraqosh, en gång Iraks största kristna stad, står de svartnade resterna av utbrända hus som gravstenar från det förflutna. Kyrkor, som en gång varit platser för bön och glädje, vanhelgades; Kors revs ner, biblar och psalmböcker brändes och religiösa statyer slogs sönder.

Kyrkan för den obefläckade avlelsen i Qaraqosh, en av de mest historiska kristna platserna i Irak, användes som skjutfält av ISIS, och dess heliga väggar är fulla av kulhål. "De försökte se till att vi aldrig skulle komma tillbaka", berättade en boende för mig. "Men nu är vi här. Vi är tillbaka."

En vägg inne i klostret som visar de bortmejslade bilderna och orden ”Till ära för Jesus Kristus och den välsignade Jungfru Maria.” (Foto: Colm Flynn)

Statistiken över lidande är häpnadsväckande. Under IS skräckvälde tvingades mer än 120 000 kristna att fly från sina hem. Den kristna befolkningen i Irak, som uppgick till omkring 1,5 miljoner före 2003, har nu minskat till färre än 250 000. Och det land där kristendomen har funnits i nästan 2 000 år riskerar att förlora sin kristna närvaro helt och hållet.

Så hur gick det till? Hur kunde en grupp fylld av sådant hat växa så snabbt? Orsakerna är många och komplexa, men ärkebiskop Bashar Warda av Erbil talade lite med mig om detta framför kameran. Han förklarade att radikala ideologier slår rot i samhällen där unga människor känner sig vilsna och utan riktning. "Om du inte ger unga män några möjligheter, inga jobb, ingen känsla av mening, kommer de att vända sig till något som får dem att känna sig mäktiga", sa han. – IS utnyttjade det vakuumet. De gav unga människor en sak, även om den byggde på förstörelse och terror."

Ärkebiskopen beklagade den irakiska regeringens misslyckande med att ta itu med dessa djupt rotade frågor. – I årtionden har kristna och andra minoriteter marginaliserats, men även många sunnimuslimer har känt sig övergivna av sina egna ledare. Det var så ISIS kunde manipulera hela samhällen; De utnyttjade missnöje och fick människor att tro att de kämpade för något större än sig själva."

Ärkebiskop Benedictus Hano från Mosul i Irak talar med Colm Flynn under en resa till Mellanöstern för att markera 10-årsdagen av invasionen av ISIS. (Foto: Colm Flynn)

Kyrkan, å andra sidan, har alltid försökt ge människor verkligt hopp. "Vi påminner vårt folk om att deras tro är deras styrka", sa ärkebiskop Warda. "Vår tro har överlevt varj  förföljelsevarje krig, varje umbäranden. Och det är därför vi fortfarande är här."

I dessa städer och byar träffade jag familjer som hade återvänt för att bygga upp igen. Rand Sabeeh, som bara var 20 år när IS anlände, minns hur hennes familj flydde på natten. – Vi sov på taket i flera dagar på grund av värmen och strömavbrotten. Vi kunde se raketerna lysa upp himlen", minns hon. "Vi trodde att vi skulle vara borta i några dagar, men sedan föll vår stad och vi insåg att vi hade flytt precis i tid."

Att återvända hem var lika smärtsamt. – När jag kom tillbaka efter tre år kunde jag först inte komma in i mitt hus. Jag hittade IS-böcker och rester av deras närvaro överallt, säger hon. Tanken på att ge sig av för gott slog henne många gånger, men något starkare höll henne på plats. "Det här är vårt land. Det är här vi hör hemma. Om inte vi stannar kvar och bygger upp igen, vem ska då göra det?"

EWTN News In Depths korrespondent Colm Flynn talar med Rand Sabeeh i hennes hem och diskuterar hennes egen erfarenhet av att fly när ISIS slog till mot Irak. (Foto: Colm Flynn)

Ärren efter IS sträcker sig långt bortom den fysiska förstörelsen. De psykologiska såren är djupa. Många kristna familjer som återvänder till Mosul och omgivande byar lever i skräck, eftersom de vet att den ideologi som gav upphov till IS fortfarande finns kvar i vissa samhällen.

För många handlade återuppbyggnaden inte bara om tegel och murbruk utan om tro. Ärkebiskop Warda mindes kaoset när tusentals fördrivna kristna strömmade in på hans kyrkoområde för att söka skydd. – De vägrade att åka till FN:s läger. De sa: 'Kyrkan är den enda plats som vi vet inte kommer att överge oss.'" Trots rädslan och osäkerheten stannade unga kristna volontärer som Devar Sher och Alan Raam kvar för att hjälpa till. De hjälpte till att dela ut mat och medicinska förnödenheter till de tusentals internflyktingar som hade samlats på området utanför kyrkan. "Det var överväldigande, men vi var tvungna att göra något", förklarar Alan. "Inte ens när min mamma ringde och bad mig komma hem kunde jag lämna dem ensamma."

Två unga pojkar, Iraks framtid, poserar för ett foto. (Foto: Colm Flynn)

Medan en del kristna valde att stanna kvar och bygga upp igen, såg andra ingen framtid i Irak. Statistiken är dyster: Mer än hälften av Iraks kristna befolkning har flytt under de senaste två decennierna. – Vi förlorade 57 procent av vår personal, säger Khalis Esho. "De kom till Australien, Kanada, USA, våra kyrkor, kyrkogårdar och kloster förstördes. Vår historia är utraderad. Men vår ande? Som de aldrig kunde sudda ut."

Det är den anda av hopp som påven Franciskus främjade under sitt historiska besök i Irak 2021. Han stod bland ruinerna av Mosul och uppmanade till försoning och fred. "Vi är fredsmäklare", sade fader Raed Adel, en av organisatörerna av besöket. "Ingen påve har någonsin besökt vår stad tidigare, men den här påven gjorde det. Och han var väldigt modig som gjorde det. Han ville besöka staden där det som hände oss var som ett världskrig, ett Hiroshima, Iraks Hiroshima. Men påven kom på besök för att säga att vi är emot mord och terrorism. Idag håller staden på att byggas om och rekonstrueras. Och en stor del av denna återuppbyggnad beror på påvens besök.

En äldre kvinna bosatt i Irak som överlevde IS invasion. (Foto: Colm Flynn)

Ärren efter IS finns fortfarande kvar och hotet från extremismen har inte försvunnit.

Men hoppet har slagit rot i spillrorna.

Som Esho uttryckte det när han citerade författaren Gheorghe Gheorghiu: "Hoppet är en växt som växer till och med på gravstenar. Fredens språk måste råda." Och för de kristna i Irak är det hoppet deras främsta vapen.

Framtiden är fortfarande oviss. Men när man går genom dessa byar och talar till de människor som har uthärdat så mycket och ändå finner styrkan att fortsätta, är en sak klar: De ger inte upp.

Sabeeh satt i sitt kök över en kopp kaffe och tänkte: "Du vet, ibland ger Gud de svåraste striderna till de starkaste krigarna."

När solen gick ner kvällen innan vi skulle lämna landet stod jag tillsammans med ärkebiskop Warda utanför hans kyrka. "Vi är en martyrernas kyrka. Vi har överlevt förföljelse i århundraden, säger han. "För Irak drömmer jag om ett blomstrande land, ett fredligt land, ett land där varje familj har möjlighet att leva i fred. Och det är inte bara en förhoppning som vi önskar, utan det är en förhoppning som vi också bör arbeta för.

I ett land där civilisationen började skriver irakiska kristna, trots all förföljelse och smärta, lidande och djup sorg, en ny berättelse – en berättelse om motståndskraft, om mod och om hopp. Ett decennium efter att IS försökte utplåna dem står de starka och återuppbygger inte bara sina hem utan också sina liv, sin tro och sin framtid.

Colm Flynn

Colm Flynn är korrespondent för EWTN i Vatikanen. Han bevakade den påvliga resan till Irak.

Till svenska, april 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här