Gregorius ville egentligen inte bli påve. Helst ville han förbli munk. Men när han kallades ställde han sig till förfogan­de. Med Paulus kun­de han säga: ”Jag är er tjänare för Jesu skull”. Gregorius ställer höga krav på sig själv och på alla herdar. De skall vara som väktar­na/spa­nar­na hos profeten Hesekiel, som skulle upp­täcka fienden i tid och varna för den. Därför måste de stå på ett ”högt ställe”, så att de kunde se.

Paulus påminner de troende i Korinth hur de kom till tro. Det var inte genom ”förkrossande vältalighet och vishet”. Tvärtom. Apos­teln var ”svag och rädd och full av ängslan” när han uppträdde bland dem. Deras tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft. Det gällde också innehållet i hans förkunnelse. Det enda han ville förkunna var den korsfäste Kristus.