Bloggar

”Memoriale Domini”. Förutom att det inte finns några medicinskt officiella källor som har föreslagit att det skulle vara mindre risk för spridning av covid -19 med kommunionen i handen än med kommunionen på tungan, så är dessutom kyrkolagen sådan att den inte kan ändras. I dokumentet ”Memoriale Domini”  står det klart och tydligt att kommunion på tungan är normen i den Katolska Kyrkan, och att den normen aldrig upphört! I den Traditionella (Tridentinska, Klassiska, Antika, Ständiga…) Mässan är kommunion på tungan, knäböjande, gällande.

I början av Jesu mission förkunnade Han: ”Omvänd er, Guds rike är nära”. Guds rike är förknippat med omvändelse. Vi  lever ofta så tryggt i det vi gör och lär och tänker att vi helt enkelt inte ser felen och bristerna i det, och den Onde hinner så ogräs som hindrar oss från att se. I Kyrkan, som i världen, växer vetet och ogräset tillsammans. Den Onde använder sig av människors svagheter, syndfullhet och ignorans för att komma in och förstöra.

Jesu ord jämförs med ett litet frö som efter att ha fallit ner i jorden börjar spira och växa och därigenom göra vad den är skapad för. Ett frö är väldigt litet men har en stor potential. Den som sår är Jesus, Han sår sitt ord i våra själar. Guds ord är enkla, de liknar orden som människor talar, skillnaden är att Gud är i det Han säger. Hans ord blir kött. Välsignad är den i vilkens själ Kristi ord blir "gjort", i vilken Guds ord blir förverkligat!

De lärda och kloka i denna värld är de som litar på sitt eget omdöme och gärna skriver ett nytt evangelium eftersom de inte riktigt kan hålla med om vad Herren säger. Man säger att förkunnandet av ordet, att förkunnande över huvud taget ”inte går in” därför att folk inte är öppna, de kan inte ta emot det, det låter inte bra, det låter hårt…så man måste göra något annat. Vad då? Om människor inte är öppna för vad Kyrkan lär,  (och Kyrkan, i Hennes traditionella och eviga lära lär det som Jesus själv lärt), inte heller är öppna för förkunnelse, katekes. - så är det därför att synden står emellan.

Vår belöning i himmelen beror på hur mycket vi har bidragit till att ha Kristnat världen och att vi hjälper dem som försöker att göra det. Kärlek till föräldrar och barn, familj och vänner är naturlig, mycket bra och mycket nödvändig men kärlek till Gud kommer först. Om vi prioriterar den naturliga kärleken före Guds kärlek kan inte det himmelska bli en belöning. Vi kan inte ignorera det som Jesus kräver för att få frid med våra föräldrar eller barn. Låter detta hårt?

Det som först verkar oklart och främmande blir allt ljusare genom nåden som tiden ger och i tron som växer. Jesu ord, Guds ord, börjar som i ett mörker, som en viskning, som något som ännu inte ger ljus men verkar istället dunkelt, och stämmer inte helt in med ens liv. Jesus ger oss Sakramenten, Han ger oss sin kärlek, vi erfar ordet vid olika svängar och situationer i livet, ordet som Jesus viskat i våra öron går så sakteliga ner och in i hjärtat, det borrar sig in i själen där Hans ord finner sin plats för att sedan bära frukt och nå tillbaka till Gud tiofalt och  hundrafalt.