Söndagsbetraktelse 26 juli 2020

Matteus 13: 44–52

Vid den tiden sade Jesus till folket: »Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den. Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?« — »Ja«, svarade de, och då sade han: »Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.«

Betraktelse

Hur mycket är vi beredda att ge, för den här skatten?

Även då man inte kan ge någonting som motsvarar värdet av ens frälsning så måste man ge upp mycket för att få det.

Himmelriket här på jorden är gömt, gömt inom oss och ibland oss.

Det är märkligt hur blinda vi kan vara, antingen så ser vi inte alls att vi har funnit en skatt, eller så ser vi skatten men blandar ändå in en hel del låtsas-pärlor och plastdiamanter eftersom vi inte till fullo förstår värdet av skatten och istället dras till skimret i de röda glasrubinerna.

Med trons ögon kan vi se närvaron av Guds rike t.ex. i vördnaden av en mans eller kvinnas tysta Tillbedjan ensamma framför det allra heligaste Sakramentet i en kyrka.

Vi kan se det i mödrars styrka när de ger upp deras liv så att deras ofödda barn ska få leva.

Guds rike, himmelriket är värt allt och kräver allt!

Men vi håller ofta fast vid våra små ”jord plättar”, rädda för att släppa taget om dem, rädda för att sälja dem fast vi istället får en skatt som är bortom allt det vi kan föreställa oss!

Gud kom mitt ibland oss, Han föddes in i vår historia.  Han som är Gud från Gud, Ljus från Ljus, tar del i våra liv!

Ändå är Han gömd. Inte därför att Han gömmer sig, men därför Han är gömd.

Han är gömd därför att Han vill att vi ska söka Honom.

Det är Guds rike som är skatten och den dyrbara pärlan.

Jesus är Den vi säljer till. Han köper allt skrot från oss och ger oss istället det som får Hans rike att växa i oss.

Himmelriket finner vi till viss del här på jorden. Vissa söker den mycket medvetet, andra söker den ganska omedvetet, vet inte vad de letar efter, vad de saknar..irrar omkring...

Förr eller senare låter Jesus oss finna Hans rike åtminstone till en del.

För himmelriket kan inte tas emot till fullo här på jorden.

Även helgon och mystiker som uppnår extas och lever i ständig Guds-närvaro, känner smärtan av avskildheten mellan dem och Gud.

De upplever att de befinner sig i ett ”främmande land” här på jorden.

Och det är ju sant för oss alla - att vi lever i ett främmande land.

Ju mer vi är förankrade och förenade med denna värld, ju mer vi känner oss hemma här och trivs med allt, ju längre ifrån sanningen är vi.

Många lever nu i den stora frestelsen att förena allt och alla till en enda gemenskap, ett gemytligt samfund där vi blundar för det som skiljer oss åt, blundar för en objektiv sanning.

Det är sekulariseringens stämpel: det känns bra, lugnt och trevligt.

Personen som hittade Skatten tog den inte på en gång.

Först måste han jobba: sälja allt han ägde för att till slut få skatten.

Så också den som hittar himmelriket. Himmelriket finner vi i Jesus och Hans Kyrka, där börjar vi ta emot det men det är ännu inte vårt, vi äger det ännu inte. Först börjar vi trevande att följa Jesus, under den tiden lär vi oss att bli vi av med laster, fel och brister. Synder.

Jesu Blod, som har öppnat himmelriket för oss, renar oss genom Kyrkans sakrament och förbereder oss till att ta emot Skatten, var och en enligt hennes förmåga.

Förberedelsen är att älska och bli älskad.

Älska som Jesus. För att göra det behöver vi dygder.

Dygderna håller vår kärlek brinnande, dygderna är bra för de hjälper oss att vara trofasta i vår kärlek. De hjälper oss att hålla kärleken konstant.

Dygder utövat för människans disciplinära växande tar oss inte till himmelriket!

Kyrkan har i alla tider uppmanat oss till att utöva dygder för Kristi skull, just för att vi ska kunna älska som Han älskar.

Människor som tränar sig i självkontroll för att kunna bemästra sig själva och på så vis upplyfta sin mänskliga kapacitet ger inte Gud någon ära. 

Gud är Källan till alla människans förmågor. Till Honom går all ära.

Just självkontroll är annars en av Den Helige Andens frukter som vi får när vi lever ett liv i Gudsfruktan, ett liv i Kristi efterföljelse.

Vi vill lära oss att bemästra oss själva för Guds skull inte för en antroposofisk anledning. Vi lär oss att bemästra våra lidelser därför att vi vill leva i kyskhet - för Kristus...

Vägen till att besitta Skatten är lång, det är vad vårt liv handlar om.

Vägen tar sig genom Kyrkan där vi vandrar framåt mot Gud men är ännu inte där.

Vi har Jesus men ändå inte.

Precis som när vi läser det gamla testamentet och inte kan undvika att se att nästan vart ord faktiskt talar om Jesus, om Kyrkan, om den Helige Anden och om Fadern. Om Maria. Om Hans rike.

Profeterna såg det komma fast det ännu var långt borta:

”Jag ser honom, men inte nu,

jag skådar honom, men inte nära”

                                            (4 Mos:17).

Här på jorden har vi himmelriket så mycket som vi har tro, hopp och kärlek.

Jesus säger att mannen som hittade skatten och pärlan säljer allt han äger för att kunna få det som är mer värdefullt.

Det räcker då inte med att säga ”ja” till denna skatt för att få den.

Ett ”ja” till Jesus innebär också handling, självförsakelse, uppoffring, att avsäga sig det onda och att efterfölja Honom, att lyssna lyhört till Hans ord. Det innebär kamp, och förändring:

Hittills har jag levt okyskt – sälj det!

Hittills har jag levt med hämndlystnad -sälj det!

Hittills har jag levt snålt och själviskt – sälj det!

Hittills har jag levt för mig själv – sälj det!

Hittills har jag levt relativistiskt – sälj det!

Hittills har jag levt oärligt – sälj det!

Jobba på, tills Skatten är din!

Vi får all hjälp vi behöver, Jesus lämnar oss inte åt oss själva

”han förföljer oss med sin barmhärtighet”,

som den heliga Faustina säger i hennes läsvärda ”Dagbok”.

När laster arbetas bort måste de ersättas med någonting.

Vi måste börja vilja det rätta.

Övertygelsen att älska Jesus och Hans vilja för mig!

Där kommer dygderna in.

Men först viljan, viljan att älska Kristus som är Kärlek; korsets kärlek!

Det handlar då inte om känslor... men om vilja.

Ge mer tid åt Jesus.

betänk och begrunda Guds ord, Kyrkans lära, helgonens liv,

Älska den Heliga Mässan. Ära och vörda Kristus.

Ödmjuka dig inför Gud.

Det handlar om förening med Lammet som blev offrat för att vi skulle hitta Skatten!

Jesus var den som först sålde allt,

för att kunna köpa den skatt som Han älskade så högt:

var och en av oss!

               ”...en skatt som ligger gömd i en åker...”

Marias Lamm