Bloggar

Vi går in med Herren till Jerusalem vid glädjerop och jubel. I de glädjeberusade ropen går de som bär palmerna högt och lovsjunger Davids son... Men Han, ödmjukhetens Konung, rider på en åsna, på väg till korsfästelsen. Snart ska de ropa ”korsfäst honom”! Det här visste ju Jesus hela tiden för ”själv betrodde sig Jesus inte åt dem ty han visste av sig själv vad som fanns i människan”. (Johannes 2:24) Vi finns också där, bland Jerusalemiterna, där glädje vänds till sorg.

Förra veckan handlade det om en man som var blind, denna vecka handlar det om en man som var död. Den blinde mannen var blind till Guds ära och likväl den döde Lasaros dog till Guds ära. I fastetiden är det bra att be Jesus om klarsynthet, att inte låta en bli förblindad av ens egna önsketänkande, ett tänkande som inte har mycket med verkligheten att göra. Den ”gamla människan” är bunden till mycket och kan därför inte urskilja ormens röst utan tycker istället att det låter lockande det han säger. Klarsynthet är inte möjligt när man är bunden till något. Ett fruktsamt liv är omöjligt om man bär mörkret inom sig och snavar.