Synden – två viktiga förklaringar
Arvsynden är naturligtvis ett kapitel för sig som man alltid måste tala om inför dopet. Den har sin förklaring genom Bibelns berättelse om Adam och Eva i Paradiset.
Särskilt när barn döps kan man ju utesluta att de har en syndfull intention att göra det onda. Ändå är de födda med synd, även om de (vilket inte alltid är fallet) är födda genom föräldrarnas kärlek och enligt den naturliga lagen.
Till de vuxna som omvänder sig kan man alltid säga att de personliga synderna i det tidigare livet förlåts när arvsynden lyfts bort från dem genom dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Detta kan bara ske på Kristi, Guds Sons, befallning: ”Gå därför ut och göra alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er” (Matt 28:19-20).
Även om människan genom dopet blir befriad från sin ursprungliga skuld till Gud genom sitt avfall från Gud, sitter syndens verklighet kvar som en benägenhet att begå personlig synd efter dopet. Guds barn syndar alltså, trots dopet. En person som begått svår synd, eller svåra synder, kan alltid få förlåtelse genom uppriktig ånger. Kyrkan framhåller traditionellt biktens sakrament som en Guds gåva och välsignelse för alla de troende.
Den helige Augustinus har flera definitioner på personlig synd men två har blivit klassiska och fungerar som grund för Kyrkan i hennes teologiska reflexion kring syndens verklighet.
Den första definitionen förklarar synden ”som allt som görs, sägs eller önskas mot den gudomliga lagen” (factum, dictum, vel concupitum contra legem aeternam, Contra Faustum 22:27).
Den andra definierar synden som ”en bortvändelse från Gud och till det skapade”(aversio a Deo, conversio ad creaturam; De libero arbitrio, 2:53).
För den kristne som är på omvändelsens väg kan synden alltså inte begränsas till området personlig relation till Gud i andlig mening enligt Augustinus’ De libero arbitrio (ta till exempel S:t Johannes av Korset, Bestigningen av berget Karmel), utan måste förstå och erkänna Guds vishet och plan för skapelsen i naturlagen och människans natur. Dit hör den gudomliga meningen med den manliga och kvinnliga sexualiteten. Dit hör också den heliga liturgin vars normer är universella och inte lokala.
Det innebär att alla frågor inom vad som nu kallas bioetiken (inklusive den artificiella befruktningen i fall av ofrivillig infertilitet, organdonationerna och eutanasin) hör till området ”den gudomliga lagen (”legem aeternam”, Contra Faustum). Det betyder ur biktens synvinkel att omvändelsen inte är fullständig om den kristne bekänner ”bortvändelse från Gud och prioritering av de skapade” men inte ringaktning eller förakt av den gudomliga lagen i naturen och i den mänskliga naturen.
Förakt av den gudomliga lagen i skapelsen är alltså en form av högmod (engelska ”pride”, latin ”superbia”). Det betyder att den fullständiga avlaten, som Kyrkan på vissa villkor kan meddela, inte ger nåd och förlåtelse om bara bot för en av syndens definitioner görs i fullkomlig ånger.
Ser man till Andra Vatikankonciliets undervisning märker man hur relevant Augustinus’ definitioner är. Konciliet säger att ”den högsta normen för det mänskliga livet är den gudomliga lagen – en evig, objektiv och universell lag – genom vilken Gud råder över hela universum och allt som sker i den mänskliga gemenskapen i och genom en plan som tillkommit i vishet och kärlek”.
Konciliet har också förkunnat som bindande lag att ”människan är skapad av Gud för att vara delaktig i denna lag /…/ ty den leder människan genom försynen att allt djupare uppfatta och förstå den oföränderliga sanningen”. (Se Dignitatis Humanae 28.10 1965, och Gaudium et Spes 7.12 1965).
Det är alltså viktigt att barnen, genom föräldrarnas föredöme och kärleksfulla fostran på ett för dem realistiskt sätt, tidigt kan förstå vad skuld, synd och förlåtelse är. Det är alltid en nåd för föräldrarna att vägleda sina barn med de olikheter, gåvor och insikter de får i sina familjer. Familjen är barnens första skola och Kyrkan är samhällets.
diakon Göran Fäldt
