Statschefen får inte utöva politisk makt – men kan den blivande statschefen det?

Kronprinsessans offentliga stöd för Pride 2020 som uttryck för mänskliga rättigheter är ett mått på det icke offentliga åsiktsförtrycket i Sverige. Om nämligen kronprinsessan Victoria som av alla antas bli Konungariket Sveriges nästa statschef genom den moderna tronföljdsordningen menar att Pride handlar om styrkande av mänskliga rättigheter för homosexuella, transpersoner och bisexuella, tar hon ett sensationellt steg för att tillägga dem till Förenta Nationernas officiella deklaration om mänskliga rättigheter.

Det finns ett uppenbart starkt tryck från många medborgare på den lagstiftande makten att stärka civilrättsligt status för denna grupp av medborgare som är aktiva inom Pridefestivaler. Men det förblir ett åsiktsuttryck och en fri demonstration av en kunglig person och är inte ett lagförslag.  Man undrar bara hur personlig åsikten är och om Hennes kunglighet utnyttjas för sakens skull.

Kronprinsessans aktiva roll i Prideveckan

Kronprinsessans aktiva roll i årets Pride som tronföljdsinnehavare är dock i alla fall ett utryck för vilja till en framtida förändring av vissa grundprinciper i svensk lagstiftning. Den vägen vill många politiker gå i framtiden, men inte alla. De som har den åsikten bör för väljarkårens skull offentligt proklamera den i de partiprogram som ska presenteras inför kommande riksdagsval. Väljarna ska kunna se vilka partier och vilka politiker som vill följa upp kronprinsessans offentliggjorde inställning.

Frågan gäller dock inte bara den blivande statschefens inställning utan också Svenska kyrkans inställning och dess bekännelse till Bibeln som avvisar homosexuella relationer i samhället och i religionen. Svenska kyrkans inställning i frågorna kring Pride är dock väl känd och orsakar numer inte stora rubriker i tidningarna.

Är välgrundade åsikter åtalbara?

Hur kontroversiell frågan är politiskt har vi på Katolsk Horisont velat visa i några artiklar om förre finska inrikesministern Päivi Räsänen som i strid med Finska kyrkan stått fast vid Bibelns undervisning om homosexualiteten. Frågan är om det kommer att väckas åtal mot henne för hennes religiöst grundade och genomtänkta hållning. I så fall är den fria åsiktsbildningen i fara.

Även om den svenske kungen inte är statskyrkans överhuvud på samma sätt som Drottning Elizabeth i Storbritannien finns ett historiskt band till Svenska kyrkan som går tillbaka till Gustav Vasa. Hur detta band spelar in är svårt att veta.

Andra mänskliga rättigheter

Frågan gäller också andra mer närliggande och klart definierade mänskliga rättigheter som de ofödda barnens rätt till liv. Vill man tala om mänskliga rättigheter för sexuella minoriteter måste man för trovärdighetens skull också kunna tala om skyddet för de ofödda. Om kronprinsessan offentligt skulle stödja medborgargruppers Marsch för Livet som är en växande rörelse i många västerländska samhällen skulle det också vara ett uttryck för en kommande statschefs uppfattning om en konkret mänsklig rättighet som gäller barnens rätt till liv. Få i Sverige skulle tro att ett sådant stöd skulle kunna förverkligas. Få tror nog att Kronprinsessan skulle ta det steget med tanke på åsiktskorridorerna i landet.

Monarkins representativa betydelse

Det Kronprinsessan gjort offentligt i media och kommer att göra under den kommande Prideveckan är väl att märka inte en politisk handling. Kronprinsessan är tronsarvinge och inte Drottning. Hade Kung Carl Gustaf XVI gjort det som Kronprinsessan redan gjort skulle det vara en politisk handling eftersom kungen i Sverige är statschef. Men det hade stridit mot grundlagen eftersom kungen i det svenska statsskicket inte kan ha en politisk roll, som kungarna haft tidigare, utan en representativ roll. Om Kronprinsessan Victoria  redan nu varit svensk statschef hade hon inte kunnat uttala sig offentligt som hon gjort i år 2020 i en fråga som drivs av vissa medborgargrupper, och politiska partier, som en del av den allmänna samhällsdebatten. Det hade varit ett brott mot grundlagen.  

Det mediala intresset för Pride och dess innehåll är för närvarande så starkt att det är svårt för ledande politiker, och företrädare för andra gemenskaper, att ställa sig utanför manifestationerna. Lika starkt som mediaintresset är i den här frågan lika svagt är det i frågan om de ofödda barnens rätt till liv. Abortlagen är en skarp lag.

Sexualiteten som framtidens ödesfråga

Med Kronprinsessans aktiva stöd i år för Pride kan man ana den framtida utvecklingen i det svenska samhället som kommer att hårdna när det gäller de ofödda barnens rätt till liv och att sexualiteten som sådan kommer att visa sig vara, inte bara vårt samhälles framtida ödesfråga, utan alla EU ländernas ödesfråga för framtiden.

Vi har bara sett början på en utveckling som gör människan till objekt för teknisk förbättring. Begrepp som transhumanism kommer att fylla högskoleprogrammen på samma sätt som genusideologin.

Allt som har med sexualitet att göra har med människan att göra. I kölvattnet av Pride kommer den genetiska programmeringen av parens barn bli verklighet. Man kommer att kunna beställa sina barns begåvningsprofil och använda sig av donerade spermier och ägg. Ett försvar av människans verkliga natur och förmåga till fortplantning är mycket viktigare och mer av behovet än stödet för alternativ till sexuellt liv. Missbruket av sexualiteten leder till ett civilatoriskt självmord.

Kyrkan måste stå upp för detta försvar av människans värdighet. Vad än Kronprinsessan Victoria och kung Carl Gustaf XVI tycker själva.

                                                                                                                diakon Göran Fäldt