Uppror mot Skapelseordningens man och kvinna

Människan är inte en fullkomlig varelse med kunskap om vad som är rätt och fel, gott och ont. Gud har gett varje människa ett samvete för att välja det goda och avvisa det onda.  

Alla vet att samvetet kan vara upplyst men att det kan förmörkas och nästan helt upphöra att finnas till. Anders Behring Breijvik (sedan 2017, Fjotolf Hansen) mördade två poliser bakifrån på Utöya i Norge för att kunna genomföra massmord 22 juli 2011 på intet ont anande ungdomar.

Han handlade mot sitt samvetes varningar. Det betyder att människans samvete inte är pålitligt. Det kan höja henne till mänsklig värdighet – skapad till Guds avbild – men störta henne i sin egen olyckas avgrund där hon inte står att känna igen som människa.

Mänskligheten fortplantar sig genom tiden genom mannen och kvinnan som förenas i trohet och i vilja till barn. Gud har gett mannen och kvinnan möjligheten till ett livslångt förbund som för döpta kristna är ett sakrament, det vill säga en förening mellan människor i kärlek som möter och omsluts av Guds frälsande kärlek.

Samhället behöver hålla fast vid den gudomliga skapelseordningen. Kyrkan måste upprätthålla normen om trofasthet och ansvarstagande för det liv som kommer till i äktenskapet. För kristna en kallelse att samverka med Gud, för icke kristna ändå en allmänmänsklig inställning som är god för människan och för samhället.

De som vill upphäva normen om trohet i förbundet mellan en man och en kvinna och avfärda det som en otidsenlig myt, gör uppror mot skapelseordningen och denna ordnings Herre, Gud själv, alltings skapare.

De som vill omdefiniera människan som neutral person utan könsidentitet avfärdar Guds skapelseordning. ”Som man och kvinna skapade Han människan” (1 Mos 1:27).

Vilka argument man än vill använda sig av för att förändra definitionen av människan gör man uppror mot skapelseordningen och mot ordningens skapare och Herre, Gud den Treenige, som uppenbarat sig i Jesus Kristus, Gud och människa i samma person, som lidit straffet för mänsklighetens syndfullhet och gett sitt liv som lösen för alla som väljer att tro på Gud och Hans människoblivande.

 Många som har friheten använder den för att göra uppror mot Gud. De har valt sina egna lärare och förebilder. Men en fråga: har någon av dessa förebilder gett sitt liv för alla andra? Har någon av dessa valt döden av kärlek till andra? Kanske några. Men har någon av dem uppstått från de döda och visat sig levande för sina efterföljare och lärjungar? Ingen!

Det är ingen god sak för den enskilda människan och inte för mänskligheten och samhället på jorden att göra uppror mot den gudomliga Ordningen. Ja, vi säger och menar vad vi säger att det är en gudomlig ordning att människan är skapad som man och kvinna och att hon fullkomnar sin kallelse som människa i trohet mot sin skapelse.

Barmhärtighet och förlåtelse är kristendomens inre identitet och måttstock. Att bryta mot dem är också uppror och synd! Alltså är de troende kristna de första att erkänna synd och behov av ånger och förlåtelse.

Varje kristen måste vara en omvändelsens människa och inte en upprorets människa. De stater, som juridiskt inför ett tredje könsligt begrepp för att inte människor ska behöva identifiera sig som man eller kvinna, gör uppror och undergräver den grund för människors liv och för samhällena som Gud har bestämt. De hotar sig själva, de är på väg mot självförintelse eftersom de inte helgar livet på Guds villkor utan bara – när det passar dem – på sina egna villkor.

Tolerans och likhet inför lagen hör till det goda samhällets grund. Men att förändra grunden med lagens hjälp är inte en god sak. Det är en felaktig eftergift och en kontraproduktiv rättslig handling.

Så här ser det ut globalt idag. Den ena staten efter den andra inför det ”tredje könet” – ett kön som inte finns. Må vårt folk och land hålla stånd mot upproret mot Gud och mot kristendomen!

                                                                                                                            diakon Göran Fäldt