söndagar i adventstiden

Predikan andra söndagen i Advent 2016 – i Nässjö

Kära bröder och systrar i Kristus, ”Omvänd er – himmelriket är nära!” Det är en man som bland sina medmänniskor ser en andlig nöd – han undrar: ”har människor glömt Gud?” Johannes heter han. En profet i öknen! ”Har människor börjat tillbe avgudarna? Varför kommer de inte längre till Herrens tempel för att tacka Gud för allt han ger, allt han låter människor få del av, all godhet som bara Gud själv kan ge?”

Predikan Andra söndagen i Advent (år C) 2015

Genom Jesu födelse ingår Gud ett nytt och för alltid gällande förbund med alla människor. Julfirandet måste självklart alltid innesluta en tacksägelse för denna ofattbart stora gåva till mänskligheten som i Kristus inbjuds till försoning och nytt liv här på jorden och i all evighet. Det spelar då ingen som helst roll om ”samhället” är sekulariserat och utesluter all gudomlig lag. Det som är en Guds lag förblir en lag för alla människor även om de skulle missbruka sin frihet att välja den väg Gud öppnat för alla genom sin Sons födelse. Även om klimatet skulle hota planeten, förblir Gud naturens Herre och människans.

Predikan. 3 söndagen i Advent 2011

Under adventstiden sägs det ibland att man inte ska ta ut glädjen i förskott. Men dagens liturgi tycks inte lyda den förmaningen. Så gott som alla texter talar om glädje. Kollektbönen talade om ”den glädje du bereder oss”. I första läsningen förkunnade profeten ett ”glädjens budskap för de ödmjuka.” I versen före evangeliet sjöng vi om ”ett glädjebud”. I episteln uppmanar oss aposteln att ”alltid vara glada”. Varför rymmer adventstiden så mycket glädje? Det är samma fråga som väcks när fastekapitlet i Benedikts regel visar sig tala mer om glädje än något annat kapitel i regeln. Vad är det för förväntansfull glädje som advents- och fastetiden vittnar om?