predikningar

Predikan 2 söndagen efter Jul 2025

Kära medkristna, Det var en gång en ung man som ärvde mycket pengar, mer än han själv skulle kunna arbeta ihop. Han vände sig till sin bank och bad om råd för att investera sina pengar med vinst. Banken sa: ”Spara först!” ”Det var ett dåligt råd”, sa den unge mannen och gick ut, och tvärs övergatan och in till en fastighetsmäklare. Där fick han rådet att köpa ett fint gammalt slott i utlandet med vingårdar. ”Satsa ditt arv och du blir miljonär på rika gäster på slottet och kan exportera lyxviner till rika kineser”, sa mäklaren.

Predikan 2 söndagen efter Jul 2025

Företalet. Stora litterära verk har ofta ett företal. Musikaliska storverk inleds med ett förspel, en ouvertyr. Av­sik­ten är både att väcka förväntan och att ge en försmak av det som skall följa. Benedictus regel har ett företal, en prolog, både inbjudande och före­gri­p­ande, dessutom präglat av intensitet och skön­het. Men vilket fö­re­tal kan mäta sig med företalet till Johannesevangeliet, Jo­han­nesprolo­gen?

Predikan 2 söndagen efter Jul 2025

Guds fullbordan av förbundet med det bibliska Israel är Jesus Kristus – dagens staten Israel är politisk, inte frälsningshistorisk. Kära systrar och bröder i Kristus, Johannesprologen, dvs början av Johannesevangeliet, vår följeslagare på många sätt under hela Jultiden, så även idag, sammanfattar det unika med kristendomen. Många andra religioner berättar om halvgudar, gudomligt ”adopterade” heliga män eller gudomligt inspirerade vishetslärare. Men ingen annanstans har vi före eller efter hört om hur Gud, Varat, Existensen själv som ger allt annat del av existens, upphovet till tid och rum och därmed alltså själv utanför tid och rum, går in i sin skapelse och förenar sig med den i mänsklig gestalt. Allt för att vi ska kunna förenas med Gud i Guds eviga liv.

Kortpredikan 3 januari 2025

”Den som förblir i honom syndar inte.” Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt mo­ra­liskt ideal. Johannes formulerar en sakramental verklighet. Att ”förbli” i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av ho­nom som har döpt oss med helig Ande. Det finns ingen naturnödvändighet i att synda, trots att det sker så ofta. Allra minst när det gäller en allvarlig synd.

Kortpredikan 2 januari 2025, Basileios den store och Gregorios Nazianzos, biskopar och kyrkolärare

Basileios och Gregorios var nära vänner, de var som ”en själ i två krop­par”. Som teologer förkunnade och för­svarade de tron på både Kris­­­ti och An­dens gu­dom. Den tro som utmejslades på 300-talet finns redan i första läsning­en, som i ett frö. ”Den som er­kä­nner Sonen har också Fadern.” Insikten ges genom Anden, som liknas vid en inre smörjelse.