predikningar

Kära bröder och systrar i Herren, Askonsdagen är viktig för oss eftersom det är inledningen till fastan. Vi hör uppmaningen i boken Joel: ”Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan” (Joel 2:12). Då frågar vi oss: denna gråt, denna klagan, denna kroppsliga fasta, har det något med vårt uppriktiga hjärta att göra? Om vi inte fastar, gråter och klagar, har vi inte varit uppriktiga i vår samvetsrannsakan? Är det detta som saknas oss, uppriktigheten i vår självuppfattning?

”Jag har syndat i tankar och ord, gärningar och underlåtelse”. För många av våra bröder och systrar har just medvetenheten om vad man inte gjort, underlåtelsesynderna, för dem som är svårt sjuka eller behöver annan hjälp gjort att de frivilligt gett sig ut i världen där nöden är som störst för att hjälpa till och visa de sjuka att Gud inte övergivit dem i deras sjukdom. Kära bröder och systrar, de flesta av oss har väl i skolan någon gång i samhällsundervisningen fått frågan om Guds existens. Om Gud är själva godheten och kärleken, hur förklarar man då att krig, sjukdom och naturkatastrofer finns? De finns de som påstår att tillståndet i världen bevisar att Gud inte finns.