predikningar

Predikan 4 söndagen i fastan 2020

Idag blir den liturgiska färgen rosa, vilket är en uppblandning av Fastans violetta färg med högtidernas vitt. Söndagen vill peka framåt. Vi är fortfarande på vandring längs botens väg men påminns om den glädje som väntar vid vägens slut, målet för all uppoffring: Påsken och uppståndelsen. Glädje är det också för den blinde tiggaren i dagens evangelium som Jesus ger synen åter. Jesus mirakel är sanna historiska händelser som bekräftar att Jesus är Messias, Guds utvalde, utifrån det Gamla förbundets stora profetior om just helande mirakel som det synliga tecknet på Messias ankomst. Men miraklen innehåller därutöver också ett symboliskt budskap.

Predikan 4 söndagen i fastan 2020

Det vanliga. Vad gör vi i coronatider? Vad gör vi, förutan att iaktta de nödvändiga försiktighetsmåtten? Svaret är detsamma som på frågan vad vi överhuvud gör i klostret: Inget särskilt. Vi gör bara det van­li­ga. Eftersom det är fastetid försöker vi ”beva­ra vårt liv i största renhet”, som regeln säger. Men inte heller det är något ”särskilt”, utan det som borde gälla alla tider. ”Det van­liga” in­nehåller allt vi är skyldiga att göra och allt vi behöver för att kunna göra det.

Kortpredikan 21 mars 2020, Den Helige Benedictus Himmelska Födelse­dag – invigningsdag för Den Helige Be­nedictus Kloster

​​​​​​​Instängda i vår karantän bryter vi oss ändå ut och firar Bene­dic­tus´ påsk, hans övergång, lat.  tran­si­tus, till den fulla och him­melska verk­ligheten. Gregorius den store berättar hur Benedictus lät sig föras till kyrkan där han tog emot kommunionen. Med lyfta händer, som Mose, stödd av si­na brö­der, överlämnade han sin ande. Det kan han göra eftersom han som Abraham redan har brutit upp från land, släkt och hem. Ingenting binder ho­nom vid den­na värld.

Kortpredikan 20 mars 2020

​​​​​​​Finns det ett gudomligt budskap i corona-krisen? Det för alla begripliga är att följa de förnuftiga åtgärder som de sakkunniga anvisar. Biskopen upp manar de troende att följa ”myndighe­ternas rekommendationer och allmänna regler”. Det utesluter inte att Gud har ett budskap i och genom det som sker. Inte minst för den som sätts i karantän. Vi hör Guds budskap genom hans profet: ”Vänd om, o Israel, till Herren, din Gud.” Det är den genomgående maningen i faste­tiden.

Predikan 17 mars 2020

Vårt problem är ofta att tillfällena att göra det goda sveper förbi så snabbt att vi missar dem helt eller delvis. Vi kan överföra domen över den obarmhärtige tjänaren i Jesu liknelse idag till våra egna andliga beslut. Jesus talar om en kung som av goda skäl blir vred, mycket arg, på sin tjänare och säger att han måste betala av en skuld, intill sista öret! Vi kan tala om situationer på ett mer vardagligt och allmänmänskligt plan.

Kortpredikan 17 mars 2020

Vissa ord i den heliga Skrift har fått särskilt fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asa­rjas bön i den brinnande ugnen beds i varje ka­tolsk mässa. När gå­vor­na burits fram ber prästen tyst och djupt böjd inför alta­ret: "Herre, vår Gud, inför ditt an­sik­te ber vi med ödmjukt sinne och för­kro­s­sat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi fram­bär i dag bli dig till behag". Asarjas bön ersätter det offer som inte längre kunde bäras fram i Jeru­salems tempel. Han ber ställföreträdande, ”för våra synders skull”. Han ber att Gud inte skall upphäva sitt förbund. Han hän­visar till Abraham, Isak och Jakob, som vi hänvisar till helgonen.

Kortpredikan 16 mars 2020

​​​​​​​Naaman, den arameiske härhövitsmannen, hade själv tänkt ut hur pro­feten Elisha skulle bota honom från hans spetälska. ”Jag tänkte att han skulle…”. Utan sin kloka tjänare hade han gått mis­te om hjälpen. För­do­mar, det är domar ”i förväg”, i kombination med högmod för­blin­dar. ”Gör ingen­ting utan råd”, säger Benedictus. Naaman tänkte högt: ”Är inte Damaskus floder bättre än alla vat­ten i Is­rael?” Men Gud har utvalt ett folk och ett land bland alla andra. Det är lika utmanande nu som då.

Predikan 3 söndagen i fastan 2020

Samtal pågår. En kvinna går ut ur staden. Hon bär på en kruka för att hämta vatten. Vid brunnen hän­­der något som får kvinnan att låta krukan stå och åter­vända till staden i ett annat ärende. Hon har gått ut under den heta siestan mitt på dagen för att slippa bli sedd. När hon återvänder söker hon själv upp människorna i staden och berättar fri­modigt om vad som hänt henne. Hon smög sig ut med skygghet i blic­­ken, men återvänder som en förvandlad män­niska.