predikningar

Hur lång tid tar det att bli frälst? ”Med ens var de framme vid stranden.” Evangelisten ger denna märkliga tids­angivelse när Jesus stigit upp i båten. Nyss har det varit hård blåst och höga vågor och lärjungarna blir rädda när Je­sus kommer gående på sjön. När de tog med honom i båten var de fram­me – ”med ens”.

Gamaliel manar rådsmedlemmarna till eftertanke. ”Tänk er för”, sä­ger han. Han hänvisar till tidigare fanatiska upp­ror, som gått un­der efter en tid. Kanske fick Saulus, som var upp­fostrad vid Ga­maliels fötter, höra detta råd, men han lär knap­past ha lyssnat – då. Stora rådet, särskilt saddukeerna, låter sig gripas av ursin­ne över apostlar­nas vittnesbörd, medan fariseen Gamaliel resonerar klokt och för­­nuftigt: ”Om detta är männi­skors påfund försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem”.

”Den som tror på Sonen har evigt liv.” Det är bud­ska­pet i Johan­nes­evangeliet. Därför kan Jesus också säga: ”Den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över ho­nom”. ”Guds vrede” är inte något känslotillstånd hos Gud. Men hans rätt­fär­dighet kan inte blunda när människan handlar mot insedd san­ning och därför fångas av lögnen. Översteprästen förnekar ju sin delaktighet i Jesu död.

Situationen är nästan komisk. Stora rådet har satt apostlarna i häkte för att förhindra deras förkunnelse och kunna förhöra dem dagen efter. En ängel befriar dem och de fortsätter att förkunna ”om detta nya liv”, medan överste­präs­ter­na inte begriper vad som har hänt. Hela staden surrar av rykten. Långt senare sammanfattar teologen Johannes vad det handlar om: ”Så äl­skade Gud världen”. Men det ofattbara som hände vid korset fortsätter att hända. När denna kärlek förkun­nas ”då älskar människorna mörkret mer än ljuset”.

”Ett hjärta och en själ; de hade allt gemensamt.” Så beskriver Lukas den första kristna församlingen. Frukten av Kristi uppstån­delse, förverkligad av den helige Ande. Inte bara den en­skilde, utan också gemenskapen föds på nytt genom den he­lige Ande. ”Var inte förvånad”, säger Jesus till Nikodemos, och jämför Anden med vin­den som blåser vart den vill. Mänskliga ob­servationer kan inte se varifrån den kom­­mer eller vart den far.

”Varför larmar hedningarna?” Varför detta motstånd, både på torget och i hjärtat? Hedningarna har understöd av fienden, som hela tiden går omkring och sö­ker sitt byte. Djävulens favoritbyte är den döpte, som gått honom ur händerna genom dopet i ”vatten och ande”.