predikningar

När Paulus förkunnar Kristi död och uppståndelse för sina judiska bröder hän­visar han till deras egna skrifter, lästa varje sabbat. Det var ett känt profetord som uppfylldes när Jesus avvisades av ledarna och folket i Jerusalem. Psaltarens ord om ”konungen på Sion” tillämpades på Israels kung. Denne sågs som ”adopterad” av Gud och kunde därmed kallas hans ”son”.

Jesus prisar sin Fader för att han dolt tillvarons hemlighet för de lärda och kloka, men uppenbarat det för dem som är som barn. Redan som barn fick Katarina insikt i denna hemlighet. Till för­skräckelse för hennes föräldrar och för de lärda. Men hon var omut­lig i sin ”glödan­de kärlek till Kristus och hans kyrka”.

”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa.” I Apostlagärningarna berättar Lukas hur det gick till. Paulus och Barnabas avdelas och skickas som missionärer från Antiokia, som redskap för detta ord. I resten av Apostlagärningarna är det Paulus som för det från plats till plats. Det är samma Guds ord som sprider sig och tillväxer.

Genom förföljelsen efter Stefanos död skingras de troende. Men därmed sprids evangeliet. Gud använder okonventionella meto­der. ”Martyrernas blod är kyrkans bästa ut­säde.” (Tertullianus) I Antiochia börjar man predika också för icke-judar. Ryktet når Je­­rusalem och man skickar dit Barnabas för att ”visitera” vad som är på gång. Steget utanför den judiska gränsen var större än vi kan föreställa oss. Barnabas bekräftar det som ett nådens verk. Han är själv ”en god man fylld av ande och tro”.

Paschasius Radbertus var benediktin i Corbie och sedan i Kor­vey på 800-talet. Han skrev den första traktaten om den heliga eukaristin där han försvarar tron på Kristi verk­liga närvaro. Kan­ske var han Ansgars lärare, han som skulle föra tron till nya folk. Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hed­ning­ar­na, utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan före­ställa oss.

Den goda herden – ömsint och stark. Den gode herden som vallar sin hjord, bilden har ofta målats i romantiska och idylliska fär­ger. Den framgångsrika och suveräna människan fnyser. Vem vill vara ett får i en fårflock? Men bilden av den suveräna människan, håller inte den på att förlora något av sin tjus­ning? Klarar människan av att lösa de problem som tornar upp sig, inre och yttre?