predikningar

De monastiska fäderna hänvisar ständigt till dessa ord i evangeliet om hur den tunga bördan blir lätt: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor… Min börda är lätt”. Redan profeten antyder det. ”Den rättfärdiges väg är jämn, åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig”. Han antyder det nya: ”Allt vad vi gör är ditt verk”.

Ordets kraft. Mänskliga ord kan vara fyllda av kraft. Vissa ord som vi har hört kan vi inte glömma. De påverkade våra liv. Men oftare är mänskliga ord kraftlösa, tomma och snabbt glömda. Det frestar oss att slå dövörat till för vad den andre säger. Många gräl har börjat med frågan: Varför hör du inte vad jag säger? Människan har en medfödd insikt om att våra ord skall vara sanna och att vi skall ta andras ord på allvar. Det är en ömsesidig skyldighet.

När vi låter blicken glida över läsningarna på den helige Benedictus dag märker vi hur den heliga regeln skymtar fram hela tiden, med andra ord hur bibelpräglad Benedictus´ regel är. Regeln har vuxit fram är Benedictus´ och hans föregångares ständiga umgänge med Guds ord. När vi i första läsningen hörde ur Ordspråksboken associerar vi till regelns upptakt. Dess prolog är som en mosaik av bibelord.

Knut den helige, kung i Danmark på tusentalet, mördades framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense år 1086. Men hans banemän ångrade sitt dåd och nu firas han som martyr och landets skyddspatron. Hos profeten Hosea läser vi om Nordriket, Israel, som inte mer skulle lita till ”Assur”, den militära och politiska makten. Men inte heller lita på sina egna ”händers verk”.

Förhållandet mellan Gud och hans folk är en kärlekshistoria. ”När Israel var ung, fick jag honom kär.” Den första kärleken. Men tiden går, kärleken får konkurrenter och svalnar. ”Ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena.”

Ju bättre det gick materiellt för israeliterna, desto större avgudabilder reste de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall från förbundet med Herren. Människan har svårt att hantera rikedom och framgång. När avgudar och ideologier avslöjar sin tomhet står folken utan ledare. ”Samariens kung är som ett spån på vattnet”.

”Vind sår de, storm skördar de.” Den kultur som sår i köttets åker borde inte förvånas över den skörd som växer upp. Profeten ser en början och upptakt i avguderiet. Att ”göra sig” avgudar kan tyckas harmlöst, men det påverkar dem som gjort dem. Profeten säger: ”De som har gjort dem skall bli dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.”