predikningar

Få texter i Gamla Testamentet är så profetiskt klarsynta som detta kapitel ur Salomos Vishet. Det målar en tydlig bild av Kristi lidande, sedd med ”de gudlösas” ögon. Därmed avslöjas deras ”förvända sätt att tänka”. De onda utmanas av ”den rättfärdige”. I stället för att se sig själva känner de sig ”skymfade”. Denna känsla får dem att gå till angrepp. De ”vill undersöka om den rättfärdiges ord är sanna”. De saknar själva tålamod. Därför vill de pröva ”hur det är med hans tålamod”.

”Under den helige Josefs trogna vård lät Gud frälsningens mysterier ta sin början på vår jord.” Kollektbönens ord påminner om det mänskliga livets rotsystem och om villkoren för att växa till. Det gäller först familjen, där människan lär sig det grundläggande mänskliga. Mänsklighetens stora familj förutsätter de små familjerna.

Jesus har botat den lame mannen i Betesda, men hänvisar till att det är Fadern som verkar genom honom. ”Sonen kan inte göra något av sig själv.” Detta blir en ännu större anstöt för judarna än att botandet skedde på en sabbat. Jesus jämställer sig med Fadern.

Vill du bli frisk? En märklig fråga till en människa som varit sjuk i 38 år. Representerar han helt enkelt människan, som är ”sjuk”, skadad av det tron kallar synden? Jesus ”såg honom”. Han tilltalar honom och gör sig därmed känd för honom som människans Läkare. Okunnighet om Jesus Kristus och vem han är, är den första ”sjukdomen”.

Vi skymtar dopundervisning bakom valet av läsningar. De beskriver vägen till tro och antyder en ny skapelse. Jesaja berättar om den nya skapelsen. Redan i förväg fyller den honom med fröjd och jubel. Där skall inte mer höras gråt och klagorop.