predikningar

Den sakta susningen. Profeten Elia är rädd. I det föregående kapitlet berättas att han har besegrat alla de falska profeterna, de som tillbad Baal. Han har visat att Israels Gud är starkare än avgudarna. Men när drottning Isébel får höra detta skickar hon bud till Elia att han skall drabbas av samma öde som baalsprofeterna. Då ”blev Elia rädd och flydde för livet”.

”Ännu måste synen vänta på sin tid”, sade profeten. Men han tillfogade ett löfte: ”synen skall inte slå fel”. Det profetordet var viktigt för moder Magda Wollter, grundarinnan av Jesu Moder Marias systraskap, som ett hoppets löfte om att ett kloster skulle byggas. Klostret kom till stånd, i kraft av systrarnas tro. Men ”synen” tycks ständigt vänta på sin fullbordan.

”Nineve är ödelagt. Vem ömkar henne?” Profeten Nahums bok läses i mässan denna enda gång under året. Profeten vänder sig mot Nineve och det brutala assyriska im­pe­riet som intog Israel (Nord­riket) och gjorde Juda (Sydriket) till en lydstat 722 f.Kr. Det dominerade och plågade hela Mellan­östern tills huvudsta­den Nineve besegrades av babylonierna och föll år 612 f.Kr.

På Förklaringsberget ser vi vår tros hela mysterium. Jesus ber och hans ansikte förvandlas. Vi anar Sonens intima och personliga förhållande till Fadern. Ur molnet, symbol för den helige Ande, hör vi Faderns röst. Hela Treenigheten anas. Mose och Elia samtalar med Jesus. De två förbunden bejakar och bekräftar varandra.

Det är som om Gud inte kan överge sitt folk. Domen över det fallna och skingrade Israel är inte hans sista ord. ”Han som förskingrade Israel skall också församla det.” Den djupaste orsaken är hans kärlek: ”Med evig kärlek älskar jag dig”. ”Än en gång” - uttrycket upprepas tre gånger - ”skall jag låta dig blomstra, än en gång skall du träda ut i glädjedansen och än en gång skall du plantera vingårdar och skörda frukten.”

Profeten Jeremia var omutlig med att förutsäga Jerusalems fall. Allvaret i denna dom ger, paradoxalt nog, tyngd åt Herrens löfte om att staden en gång åter skall upprättas: ”Jag skall resa Jakobs tält på nytt.”

Två profeter står emot varandra. Den ene, Hananja, förkunnar ett mera lättsmält budskap. Den babyloniska fångenskapen skall snart vara över. Jeremia förkunnar en längre och svårare botgöring. Det avgörande var om de talade sanning eller lögn. Om de var sända av Herren eller självutnämnda.

Underverk i öde trakter. Brödundret vi hör om är vidunderligt, men bakgrunden är förfärlig. Jesus har fått höra vad som hänt med Johannes Döparen. Hur han blivit halshuggen i sitt fängelse, på anstiftan av en hämndlysten kvinna och beordrat av den fege Herodes. ”När Jesus hörde detta”, berättar Matteus, ”drog han sig undan till en öde trakt för att vara ensam”. Liksom Johannes blir halshuggen i fängelsets ödsliga ensamhet, drar sig Jesus undan till en öde trakt för att vara ensam.