predikan

Kortpredikan 9 september 2021

Dagens läsningar målar två bilder, men med olika färger. Paulus målar med varma och milda färger. Jesus målar med ett intensivare ljus, svårare att både förstå och uthärda. Skall hustrun som miss­hand­las vända andra kinden till? Skall kri­minali­tet och våld ta över våra gator? Skall man inte få läsa i still­het ens på bibliotek? Måste inte abboten utrota felen i klostret, även om nåd skall gå före rätt?

Kortpredikan 8 september 2021, Jungfru Marias födelse

Gud utvalde en mor för att bli människa och rädda oss. Det finns något djupt mänskligt i att Kyrkan inte kun­nat glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glömma vår mors dag. Men det tog tid att ”förstå”. Först år 1854 var tiden mogen för att teologiskt klargöra hen­nes ”ut­korelse och fullkomliga renhet”, som ju firas den åttonde de­cember, nio månader före den­na dag.

Kortpredikan 7 september 2021

”Det gick ut kraft från honom.” Paulus förklarar hur det är möjligt att kraft går ut från en männi­ska. ”I honom har hela den gu­domliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.” Psaltaren sjunger: ”En gång har Gud talat”. Hela Guds fullhet har förkroppsligats i ett enda ord. Ett ord som blivit människa. Vi kan ana varför Kyrkan under de kristologiska striderna på 300-talet kämpade med näbbar och klor för att detta ord inte skulle för­­vanskas, vantolkas och förlora sin kraft.

Kortpredikan 6 september 2021

Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand repre­senterar människan i hennes svaghet, som förvandlas till kraft. Den ”helade” människan ser vi i Paulus liv, präglat av ofattbar kraft och glädje. Det vittnar om honom som rymmer vishe­tens och kun­ska­pens alla skatter. Samtidigt är det fyllt av lidande och martyrium, hop­pets tec­ken.

Predikan 23 söndagen under året 2021

Öppna dig för Herren. Kära bröder och systrar i Kristus, Vi hör i dagens evangelium berättelsen om hur Jesus helar en man som var döv och stum genom att säga orden ”Effata”, som betyder ”öppna dig”. Det första vi kan meditera över är att vi här har att göra med en historisk händelse som faktiskt ägde rum, inte med en myt eller bara en fiktiv berättelse. Aposteln Paulus påminner oss på ett ställe om hur viktiga underverk var för de första kristnas tro när han skriver att den uppståndne vid ett tillfälle visade sig för fler än 500 bröder vid ett och samma tillfälle, av vilka de flesta fortfarande var vid liv.

Predikan 23 söndagen under året 2021

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn! Det känns som om vi alla har kommit hem efter en lång resa. I stället för att samlas i tält och vara kringvandrande i ett nytt land har vi nu ett fast hem, en borg till vårt försvar, men också rum för andra. Vi är tacksamma för allt Gud gett oss under den långa väntetiden och ser tillbaka på den tiden som en tid då Guds närvaro och löften var särskilt levande eftersom vi alltid lever i tron på Gud.

Predikan 23 söndagen under året 2021

Fatta mod! Profetens budskap tycks bli allt aktuellare ju mera tiden går: “Fatta mod, var inte räd­da!” Både sekulära och troende plågas av rädsla och modlöshet, vilket kan göra livet till ett fängelse. Redan 500 år före Kristi födelse förkunnade profeten, och han gjorde det med intensitet och skönhet: ”Fatta mod, var inte rädda! Gud kommer själv för att räd­da er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra.

Predikan 23 söndagen under året 2021

Jesus öppnar våra öron, men inte för allt. Kära systrar och bröder i Kristus, Temat i dagens läsningar är att se, höra och förstå, för att kunna handla med Kristus och så alltmer leva i och av Guds eviga liv. Det som tar sin början här och fullbordas i kroppens uppståndelse. I första läsningen ur profeten Jesajas bok kunde vi höra Guds egna tips till första århundradets judar om hur de genom att läsa tidens tecken, dvs händelser i den vardagliga tillvaron, kunde veta när Guds eget direkta ingripande för att ställa världen rätt hade börjat.

Kortpredikan 3 september 2021, S. Gregorius den store, påve och kyrkolärare

Gregorius är en av kyrkans stora påvar. Själv ville han inte bli påve. Han var mystiker och ville förbli munk. Hans skrifter har på­ver­kat hela den västerländska mystiken. Men fol­ket i Rom visste att han ha­de de gåvor som kyrkan behövde, också i jordiska ting, och han ställde sig till Kyr­kans förfogande. En påve, och varje ledare, skall vara ”tjänarnas tjänare”. Han får inte stöta bort de svaga. Ibland måste han lyssna till ”ovä­sentligheter”, som Gregorius säger, men utan att dras in i detta ”pratan­de”, aldrig svika sitt uppdrag.