årgång C

Vägen till frihet. Frihet står högt i kurs i västerlandet. Kanske allra högst på skalan. Men när Jesus i evangeliet kallar människor att lämna allt för att följa honom - vart tar då friheten vägen? Många i en äldre generation har lämnat den krist­na vägen för att de upplevde den som förslavande. Frågan är om de gjor­de uppror mot en vrångbild. I andra läsningen hör vi hans apostel säga: ”Till frihet har Kristus befriat oss”.

Den apostoliska kyrkan är byggd med gudomlig kraft. Men Gud bygger sin kyrka med människor. Har det någonsin tagits större risk? Petrus befrias ur fängelset av en ängel, men i bakgrunden var det församlingen som bad ivrigt för honom. Petrus lyder ängelns befallning men tror först att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att Herren har räddat honom. Paulus säger om sitt liv: ”Herren bistod mig och gav mig kraft”. Han har utstått mycket och tvekar inte att räkna upp sina insatser och allt han utsatts för. Guds kraft visar sig i hans svag­het, men utan att han kapitulerar.

Alla bibelns profetior, bilder och utläggningar om Guds kärlek kon­cen­treras i en dramatisk händelse. Soldaten sticker sitt spjut i Jesu hjärta och därur rinner det fram blod och vatten. Gud lönar det hög­sta onda med det högsta goda. Jesu mänsk­liga hjärta är oupplös­ligt för­enat med Guds hjärta. Där­för ser Kyrkan Guds kärlek i Jesu hjärta.

Guds barmhärtiga försyn - att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud - det är vår tro. Guds ledning av allt eliminerar inte människans frihet. Män­niskan kan sabo­tera allt, också försynen. Och då räcker det inte ens att man har gjort underverk i Jesu namn.

Abram klagar: "Jag går ju barnlös bort. Mig har du inte gett någon livsfrukt". Herren ger honom ett enormt löfte: "räkna stjärnorna... så skall din säd bli". Abram trodde på Herren, men ber om ett tecken, och upp­­manas att bära fram ett offer. Rovfåglar angriper de slak­tade djuren och Abram får driva bort dem. En för­skräckel­se och ett stort mörker kommer över honom. När det blivit alldeles mörkt ser han en flammande låga. Då sluter Herren ett förbund med Abram.

Legenden säger att S. David var benediktinmunk i Munktorp på 1000-talet. Han firas som Västmanlands apos­tel. Historikerna är tveksamma, men ibland har legender visat sig rymma mera än vad det skeptiska ögat ser. "Vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster."