Kortpredikan 31 mars 2022

2 Mos 32: 7-14; Ps 106: 19-23; Joh 5: 31-47

Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud.

Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att lita på och avguda det synliga och det hon kan åstadkomma med egen för­måga och intelli­gens.

Det står att Herren ”ångrade” sig. – Kan Gud vredgas och sedan ångra sig? Egentligen inte, men det är sagt och skrivet för oss, på ett språk som männi­skan kan förstå. Samtidigt har det en djupare mening.

Mose vädjar och bönfaller för folket. Han på­minner Gud om hans egna löften till fä­der­na.

Mose är en förebild till den nye Mose, vår Herre Jesus Kris­tus.

När Jesus träder fram kräver man vittnen som be­kräftar hans an­språk. En rim­lig be­gäran med tanke på Jesu oerhörda anspråk.

Jesus hän­­­visar till Johannes Dö­paren, till sina (under)verk, till Faderns vittnes­börd till exempel vid Jesu dop, och till Skrifterna. Katekesen räknar upp sådant som ”gör uppenba­rel­­sen tro­värdig”. Tron drivs inte ”av en blind inre rörelse” (Ka­tekesen artikel 156).

Alla vittnesbörd förblir dock stumma för dem som väljer att nöja sig med det skapade.  

Det valet samverkar med hinder i människan själv. Till exempel lusten att ”bli ärade av män­ni­skor”. Hon låter sig styras av vad män­­ni­skor an­­­ser om dem. Människan hindras att tro av fruktan att bryta med det för dagen ”korrekta”.

I Jesu samtal med dem som känner Mose lag blir konfrontationen oundviklig. När Jesus kallar Gud sin ”fader” hör de bara en hädelse. Jesus säger att det är om honom som Mose har skrivit.

Jesus bekräftar sina ord genom att gå vidare mot sin död och uppståndelse. Mose bön för folket föregriper Jesu eviga påskof­fer. Paulus säger att han ”vädjar” för oss inför Fadern.  

Kyrkan bär fram detta offer i den heliga eukaristin. Hon väd­jar både för sig själv och för alla människor.

Mose ”påminde” Gud om hans löfte till fä­derna. Kyrkan ”påminner” Gud om och frambär Sonens eviga offer.

Herre, till åminnelse av din Sons frälsningsbringade lidande, av hans under­fulla uppståndelse och himmelsfärd och i väntan på hans återkomst tackar vi dig och frambär åt dig detta levande och heliga offer.(3:e eukaristiska bönen)

Låt oss be om tro.

                                                                                                                pater Ingmar Svanteson