Search
4:e söndagen i Advent
Predikan. 4 söndagen i Advent 2020
Dagens läsningar uttrycker Adventstidens höjdpunkt. Evangeliet introducerar en förebild i trons tillitsfulla väntan som är den mest upphöjda, skapade varelse som någonsin har funnits och kommer att finnas: Jungfru Maria. Kyrkofäderna har gjort jämförelsen mellan Eva, moder till allt mänskligt, och Jungfru Maria, Guds och Kyrkans moder. I Jungfru Maria har vi ”den nya Eva” som upphäver den skada som den första Eva åsamkat.
Predikan. 4 söndagen i Advent 2020
Den som drabbas av ofrivillig ensamhet kan känna sig som inlåst i ett fängelse. Går det in i hjärtat snörps det samman och man kan få svårt att ta emot också vänligheter. Det är fientliga makter som låser in och begränsar henne. Det strider mot vad människan är skapad till. Yttre faktorer kan blottlägga den innersta mänskliga kampen.
Predikan 4 söndagen i Advent 2019
Trons förundran. Under tiden före jul gör kyrkan gemensam sak med Gamla förbundets väntan på Messias. Ett skönt uttryck för denna väntan är de s.k. O-antifonerna, de verser som inramar Marias lovsång i kyrkans vesper under de sju sista dagarna före jul. (Se katolska bönboken Oremus.) Alla antifoner är uppbyggda på samma sätt och sjungs på samma melodi, med små variationer. Varje antifon slutar i en bön om att den utlovade skall komma.
Predikan 4 söndagen i Advent 2018
Vi står på tröskeln till julen. Vad är vår önskan inför högtiden? Det finns en rad berättigade och angelägna önskningar, men hur skulle den viktigaste bönen lyda? Vi har redan hört den. Kyrkan lägger den i vår mun i kollektbönen: ”Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan”. Vi hörde samma bön i ingångsversen: ”Dryp, ni himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdigheten strömma ner. Må jorden öppna sig och dess frukt bli Frälsaren”.
Diakon Göran Fäldt. Predikan den 23 december 2018
Predikan 4 söndagen i Advent 2017
Kära medkristna, Tiden närmar sig då jungfrun ska föda! Det stort sker, sker tyst, säger en poet. Ja, även om hela världen i dag på julaftonen väntar sig att undret ska ske i varje människas hjärta, Guds uppenbarelse bland människor, så måste man förundras över det hemlighetsfulla och fördolda som en gång skett i den obetydliga lilla staden Nasaret i Galileen. Här fanns inga vittnen till det som skedde. Bara en närvaro, en icke mänsklig närvaro, något större, vackrare, mer underbart än något annat i hela Skapelsen.