33:e söndagen "under året"

Predikan 33 söndagen under året 2021

Allvarligt men hoppfullt. Det ser hotfullt ut i världen nästan vart man vänder blicken. Bå­de för folken och för den jord vi lever på. Under slutet av kyrkoåret hör vi lik­nan­de tongångar också i mäs­sans läsningar. De är sna­rast ännu mer dramatiska. Den första läsningen ur Daniels bok talar om en nöd, ”vars like inte har funnits, allt ifrån den dag då människor blev till”. Jesus talar om hur ”so­len skall förmörkas och himlens makter skakas”.

Predikan 33 söndagen under året 2021

Mässan är ett offer. Kära bröder och systrar i Kristus, offer är knappast något populärt ämne idag. Ändå är det många som söker just offer, inte som ett slags sjukligt självskadebeteende utan som ett uttryck för en djup längtan. Med tanke på att offer är någonting som återfinns i de allra flesta religioner ligger det nära till hands att offret på något sätt är nedlagt i människans natur. Och mycket riktigt skriver den helige Thomas av Aquino att det finns en ”naturlig benägenhet” att frambära offer (ST II-II.85.1 co.)

Predikan 33 söndagen ”under året” 2018

För de flesta människor idag är talet om den yttersta domen något främmande, ofta något skrämmande, även för dem som instämmer i trosbekännelsens ord om att Kristus skall ”återkomma i härlighet för att döma levande och döda”. Det låter skrämmande men är i grunden ett gott budskap, människovärdigt och hoppfullt. Utan en slutlig och rättvis dom skulle alla orättvist dömda aldrig få någon upprättelse. Orätten skulle få sista ordet.

Predikan 33 söndagen ”under året” 2016

Kära kristna, kära unga, kära barn! Ibland klarar man sig undan en liten olycka och säger: ”Det var nära ögat!” Ögat vill man alltid skydda, att få ont i ögat är lite skrämmande. Man kan ju bli blind! Om det var ”nära ögat” är man tacksam och glad att det värsta inte hände: Jag blev inte överkörd, jag ramlade inte från hästen och bröt nacken! Jag halkade inte omkull och bröt foten! Det började inte brinna i sovrummet! Men det var ”nära ögat”!