Kära bröder och systrar, Tiderna har alltid varit fulla av allvarliga varningar, exempel på det hör vi idag både hos profeten Malaki, i brevet till församlingen i norra Grekland, Thessalonike, och i Lukas’ evangelium. På vilket sätt skulle de vara meningsfulla i vår tid nu och här? Tiderna och samhällena går alltid igenom olika faser och ser olika ut. Politisk oro, livsmedelsförsörjning och frihetliga frågor finns alltid men på olika sätt.
Genom tålamod skall ni vinna ert liv. Evangeliet låter i förstone lika oroande som dagens tidningar. Men trots att också Jesus talar om ”förfärliga ting” varnar han för att gripas av panik. ”Tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet”. Kyrkan vet att det hela tiden pågår en andlig kamp mellan gott och ont. Hon tror inte att det automatiskt blir bättre och bättre här på jorden, trots alla tekniska och vetenskapliga framsteg.
Allvarligt men hoppfullt. Det ser hotfullt ut i världen nästan vart man vänder blicken. Både för folken och för den jord vi lever på. Under slutet av kyrkoåret hör vi liknande tongångar också i mässans läsningar. De är snarast ännu mer dramatiska. Den första läsningen ur Daniels bok talar om en nöd, ”vars like inte har funnits, allt ifrån den dag då människor blev till”. Jesus talar om hur ”solen skall förmörkas och himlens makter skakas”.
Mässan är ett offer. Kära bröder och systrar i Kristus, offer är knappast något populärt ämne idag. Ändå är det många som söker just offer, inte som ett slags sjukligt självskadebeteende utan som ett uttryck för en djup längtan. Med tanke på att offer är någonting som återfinns i de allra flesta religioner ligger det nära till hands att offret på något sätt är nedlagt i människans natur. Och mycket riktigt skriver den helige Thomas av Aquino att det finns en ”naturlig benägenhet” att frambära offer (ST II-II.85.1 co.)
För de flesta människor idag är talet om den yttersta domen något främmande, ofta något skrämmande, även för dem som instämmer i trosbekännelsens ord om att Kristus skall ”återkomma i härlighet för att döma levande och döda”. Det låter skrämmande men är i grunden ett gott budskap, människovärdigt och hoppfullt. Utan en slutlig och rättvis dom skulle alla orättvist dömda aldrig få någon upprättelse. Orätten skulle få sista ordet.