Predikan 33 söndagen under året 2022
Mal 4: 1-2a; Ps 98: 5-9; 2 Thess 3: 7-12; Luk 21: 5-19
Genom tålamod skall ni vinna ert liv
Evangeliet låter i förstone lika oroande som dagens tidningar. Men trots att också Jesus talar om ”förfärliga ting” varnar han för att gripas av panik. ”Tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet”.
Kyrkan vet att det hela tiden pågår en andlig kamp mellan gott och ont. Hon tror inte att det automatiskt blir bättre och bättre här på jorden, trots alla tekniska och vetenskapliga framsteg. Hon talar i katekesen om en sista prövning före tidens slut, som ska få mångas tro att vackla (art. 675-677). Hon varnar för en tid när de flesta inte längre vill höra sanningen, eftersom människan försöker förhärliga sig själv. Katekesen kallar det en ”politisk och sekulariserad messianism”. Den lånar ”religiösa” inslag av tron, men rymmer dess motsats. Ondskans makt släpps loss en sista gång men blir till slut besegrad av Gud.
Med en moders tålamod visar kyrkan vägen mellan den uppjagade stämningen och det sövande lugnet. Utan upphetsning. Det är ondskan som är nervös. Ondskan vet att den har sin överman i Kristus. Vi hörde apostelns uppmaning att ”arbeta lugnt och stilla och äta det egna brödet”. När vi hör om krig, katastrofer och jordbävningar, om pest och hungersnöd, uppmanas vi att ”göra det vanliga” med bevarat lugn.
Inte ens förföljelser mot de kristna skall bringa oss ur fattningen, trots att de växer och försåtligt sprider sig också i ett land som fortfarande har en kors i sin flagga. Men också här är Jesu ord tröstande och hoppfulla. Den som ställs till svars behöver inte ens förbereda något försvarstal, ännu mindre vara rädd: ”Jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga”. Så kan bara den säga som bär på en trygghet över alla mänskliga mått.
Jesus samlar det i en enda mening: ”Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv.” Genom tålamod skall ni vinna ert liv. Kyrkans erfarna vägvisare bekräftar det. Dygden är en färskvara. Ingen dygd, inte ens tron, hoppet och kärleken, har något värde om vi inte håller ut i den till slutet.
Hur kan något så oansenligt som tålamod vara så viktigt? – Ett första svar har med människan själv att göra, hur hon är skapad. ”Genom tålamod tar människan sin själ i besittning.” (Thomas av Aquino) Oro och upphetsning släpper in främmande krafter som förvirrar, gör sikten oklar och dränerar oss på kraft. Rädsla inför ett hot är ingen synd, det är bara naturligt. Men rädslan får inte styra handlingen! Att öva tålamod är att inte låta sig förföras, varken av upphetsning eller av missmod.
Tålamodet är en variant av modet, den fjärde kardinaldygden. Utan mod samverkar vi med det onda. Feghet leder till svek. Tålamod är att tåla den smärta som det onda utsätter oss för, i kampen för det goda. Uthållighet är tålamod, utsträckt i tiden.
Men den kristnes tålamod är mer än en mänsklig dygd. Det bär på en hemlighet, en kraft. Den öppnar dörren för ett hemligt krafttillflöde. Tålamodet vidgar hjärtat. Tålamodet är att hitta vägen både till sitt eget centrum och till trons centrum, som är påskens hemlighet. När den kristne övar tålamod dricker hon ur trons källa.
Det första är att ha tålamod med sig själv och den egna svagheten. Den som inte har tålamod med sig själv ger upp efter ett antal syndafall. Det kan leda till obarmhärtig självbestraffning, resignation och i värsta fall till förtvivlan. Den som fallit gör bot genom uppriktig ånger och en ny föresats, men stannar inte i självplågeri och ältande. Den reser sig och fortsätter lugnt i förlåtelsens kraft och glädje. ”Res dig upp och gå”, säger Jesus.
Det andra är tålamodet med de andra. Den tålmodige slår inte ner modet på andra. Tålamodet är släkt med kärleken som ”bär allt, hoppas allt och uthärdar allt”. Det betyder inte att blunda, ännu mindre att inte bry sig. Den tålmodige ber för syndaren, kanske en vänlig förmaning i rätt tid, men framför allt hoppas det på Gud och inväntar hans tid och obegränsade möjligheter. Regeln talar om att bära de andras svagheter med största tålamod (patientissime). Det är att förenas med Kristus som bar alla våra svagheter. Den som övar tålamod börjar förstå varför Kristus vann seger på det sätt som han gjorde, inte genom legioner av änglar och yttre makt, utan genom sitt lidande och sitt kors. Kraften i tålamodet rinner fram från Kristi sida på korset. Ordet för tålamod är släkt med ordet för lidande. Därför kan Benedictus säga att vi delar Kristi lidande genom tålamod. Men därmed är vi vid kraftkällan. Munkfadern vittnar om det när han talar om att ha tålamod också när vi utsätts för orättvisor. Han talar som om det vore påsk. Han är oförfärad i sitt hjärta och förbidar Herren. ”I allt detta segrar vi för hans skull som har älskat oss.”
Cassianus bekräftar tålamodets hemlighet och säger att det är starkare än både vrede och bedrövelse. ”Det är ett härligare tecken att genom tålamodets dygd hålla vreden i schack, än att befalla över luftens härskare. Likaså är det större att hålla bedrövelsen borta från sitt eget hjärta, än att fördriva sjukdomar och feber hos andra.”
Detta tålamod ”sprider sig”. Det präglar vår syn på vad som sker omkring oss, i världen. Det präglar vår förväntan inför framtiden. Vittnesbördet om Kristi död och uppståndelse väger tyngre än både dystra profetior och naiv optimism. Det är grunden för vårt hopp. Tålamod är att ständigt tränga djupare in i detta centrum. Kristi tålamod rinner in i våra hjärtan och genom oss ut i världens oro.
Jesus och hans kyrka visar vägen mellan den uppjagade stämningen och det falska lugnet. Den Onde vet att hans tid är kort. Han vet att det är Herren som har makten, den milda och verkliga makten. Men fienden kan inte låta bli att irriteras. Det är därför som kyrkan måste räkna med förföljelse och motsägelse. Ibland görs hon till syndabock för de katastrofer som inträffar. Som när kejsar Nero utpekade de kristna för att ha satt eld på staden Rom.
Kyrkans hållning av lugn vaksamhet möter vi i varje eukaristi, särskilt i det inskott som prästen ber efter Fader vår:
Bistå oss i din godhet,
bevara oss från synd
och gör oss trygga i all oro,
medan vi lever i hoppet om saligheten
och väntar på vår frälsares Jesu Kristi återkomst.
I tro och hopp svarar vi:
Ty riket är ditt och makten och härlighet i evighet.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
