Tålamodets hemliga kraft. Det är lätt att gripas av rädsla, när vi hör ett evangelium som detta. Krig och oroligheter, jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Desto märkligare är Jesu maning: ”Tappa inte besinningen. Detta måste hända, men det är inte slutet.” Kyrkan vet att det hela tiden pågår en andlig kamp mellan gott och ont. Hon tror inte att det automatiskt blir bättre och bättre här på jorden, trots alla tekniska och vetenskapliga framsteg. Hon talar i katekesen om en sista prövning före tidens slut, som ska få mångas tro att vackla.
”Allt blir alls inte bättre bara om vi skärper oss". Kära systrar och bröder i Kristus, ”Apokalyps” associeras oftast med ”världens undergång”. Men översatt från grekiska betyder ”apokalyps” att avtäcka; förklara hur något egentligen hänger ihop. I dagens evangelium avtäcker Jesus två viktiga händelser. Den ena bara några decennier efter hans himmelsfärd och alltså historiskt känd: templets förstörelse och romarnas jämnande av Jerusalem med marken, år 70 e Kr. Jesus refererar tydligt till Gamla Testamentets profetior inför den babyloniska fångenskapen mer än 500 år tidigare, för att säga att det som då följde på människors val att lämna Guds beskydd, nu ska hända med en än mer omvälvande andlig betydelse.
Kära bröder och systrar, kära ungdomar och barn, Kan vi alla de tio budorden, Guds budord? Från det första ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig” till det sista ”Du skall inte ha begär till din nästas hus och hem” och däremellan det sjätte, ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”, Även om vi kan dem – kan vi säga dem – högt? Det var bland det första vi fick lära oss som barn, så det är ingenting nytt för oss. Men är det viktigt i dag i vår tid som skiljer sig så från Bibelns tid? Och gällde det inte först och främst för judarna? Svaret på den frågan är att de gäller lika mycket för oss eftersom Jesus säger om sig själv att han inte kommit för att avskaffa lagen utan för att uppfylla den. Alltså ska vi inte bara uttala lagens ord utan – också vi – uppfylla dem i våra gärningar. För att vara Kristus trogna, måste vi inte bara kunna buden utan uppfylla dem. Gör vi det inte, biktar vi synden.
Inga mänskliga framsteg kommer göra allt bättre. Kära systrar och bröder i Kristus, Kyrkoåret går mot sitt slut och liturgin påminner om de yttersta tingen. I Mässans läsningar får vi höra många Jesus-ord som inte är bekväma. Men för att tala med förre påven Benedikt XVI: som kristna är vi inte kallade till bekvämlighet utan till helighet, dvs att vara helt och fullt till för Gud. Och det är ofta, i det korta, tillfälliga perspektivet, också obekvämt.
Kära bröder och systrar, kära barn i familjerna, Jesus Kristus har mycket att säga oss genom sina liknelser och inte minst i den vi hört idag. Han säger att vi alla, inte bara vi kristna, har fått vissa gåvor av Gud. Vi är de där tjänarna som skulle sköta en egendom, när ägaren var bortrest. När ägaren kommer hem igen vill han veta hur tjänarna tagit hand om hans affärer. Jesu ord kan också förstås som uppmaningar till oss att använda våra personliga egenskaper till något gott.