Predikningar Ingmar Svanteson

Kortpredikan 14 januari 2020

​​​​​​​In sin nöd utgjuter Hanna sin själ för Herren och ber om en son. Men hon gör också något me­ra. Hon lovar att ge sonen tillbaka till Herren för hela hans liv. Prästen Eli går i god för att Herren skall bönhöra henne. ”Gå i frid. Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.” Hanna går sin väg, ”fick sig mat och såg inte längre så sorgsen ut”. Gud hör hennes bön och hon ger pojken namnet Samuel, en anspelning på verbet ’be om’.

Kortpredikan 13 januari 2020, S Hilarius av Poitiers, biskop o kyrkolärare

Samuelsböckerna, som vi under vardagsmässorna skall följa styvt tre veckor, berättar hur de tolv stammarna förenas till ett rike under Da­vid som kung. Samuel själv spelar en viktig roll. Hans födelse sker genom ett gudom­ligt in­gripande. Hans mor Hanna plågades svårt av sin barnlös­het. Hennes man Elkana försöker trösta henne: "Är jag inte mer för dig än tio sö­­ner?" Men här behövs något mera - att Gud själv griper in och besvarar hen­nes böner om ett barn.

Predikan på Herrens Dops fest 2020

Den viktigaste dagen. ”Glad jag städse (=alltid) vill bekänna, jag är döpt i Jesu namn.” Så sjöng man i en psalm. Kan vi instämma i den? Är jag glad för att jag är döpt? Är dopdagen viktig? Den korta dop­cere­monin kan tyckas bara som en yttre ritual. Kanske var den vacker, men gjorde den nå­gon skillnad? På samma sätt kan Jesu dop tyckas vara en vacker händelse, men var den så viktig, jämfört med vad som sedan följde?

Kortpredikan, 11 januari 2020

​​​​​​​”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?” Hela veckan efter Epifania har vi hört om tydliga teck­en på denna tro: bröd­un­der, förkunnelse i synagogan, botande av sjuka, seger över vind och vågor, idag över spet­­älska. Herrens härlighet breder ut sig över jor­den. Kristi enhet med Fadern up­­pen­baras. Redan 12-åringen i templet vill vara där Fadern är. Också när han drar sig undan till öde trak­ter för att be.

Kortpredikan 10 januari 2020, S. Gregorios av Nyssa, biskop

​​​​​​​De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De inte bara lyssnade med sitt förstånd. De kände sötman i Jesu ord. I det ögon­blic­ket var de mys­tiker. Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios den store) var en av den tidiga kyrkans stora mystiker. Han ville hela tiden ta ett steg vidare. Ef­ter varje steg ville han ta ett nytt. Kroppslig hunger kommer till en gräns. Den andliga hung­ern vill hela tiden ha mer.

Kortpredikan 9 januari 2020

​​​​​​​”Han steg i båten till dem, och vinden lade sig,” En ögonblicksbild både för människans utsatta villkor och för tron. Människans liv är utsatt för verkliga stormar. Tron vittnar om att Jesus är starkare. Tron gör som lärjungarna i båten. De hör hans ord: ”Lugn, det är jag, Var inte rädda.”

Kortpredikan 7 januari 2020

​​​​​​​”Pröva andarna, om de kommer från Gud.” Till denna uppmaning fogar Johannes två kriterier efter vilka pröv­­ning­en skall ske. 1. Tron på inkarnationen, att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Den, däremot, som ”förnekar Jesus är inte från Gud”. 2. Att de lever i kärleken, älskar bröderna och håller Guds bud. På and­ra ställen i sitt brev talar Johannes om dem som ”handlar orättfärdigt” och därför ”inte tillhör Gud”.

Predikan 2 söndagen efter Jul 2020

Alltings början och fullbordan. Vi har en Frälsare - det har varit det återkommande budskapet detta julfirande. Lukas be­rät­tade om änglarnas budskap för herdarna, och att dessa fann barnet i krubban. Johan­ne­s använder i sin prolog andra bilder och ett annat språk. ”Ordet blev människa” – så lyder julens budskap enligt den fjärde evangelisten.

Kortpredikan 4 januari 2020

​​​​​​​”Låt ingen föra er vilse.” Det finns en makt som vill föra vilse. Att känna till fiendens stra­tegi och avsikter är ett första motmedel. Gnostikerna, som Johannes varnar för i sitt brev, föraktade krop­pen. För den som har ”gnosis”, den rätta insikten, spelade det därför ingen roll vad man gjorde med kroppen. Endast ”det andli­ga” var viktigt.

Kortpredikan 3 januari 2020

​​​​​​​"Den som förblir i honom syndar inte." Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Det är ett faktum, ett trons faktum. Att "förbli" i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av ho­nom som har döpt oss med helig Ande. Det finns ingen naturnödvändighet i att synda, trots att det sker så ofta.