Predikningar

Predikan 5 Påsksöndagen 2025

Kära medkristna, Vi påminns denna femte Påsksöndag om tre viktiga ting: att (1) behålla tron, att (2) leva med Guds utvalda folk och (3) att förstå vad som sker med oss som kristna med Jesus som vår förebild. Vi kan sammanfatta det som ”Tron”, ”livet på vår plats”, ”vår verkliga identitet”. Vi står på samma grund men har olika hus. Hade det varit en vanlig söndag, även en vanlig femte påsksöndag, hade vi haft mycket nog att tänka på och be om. Vi skulle reservera tid för bön under den kommande veckan då vi försöker förverkliga något av vår kallelse.

Predikan 5 Påsksöndagen 2025

Att älska som Jesus betyder inte känslor av gillande eller att hålla med. Kära systrar och bröder i Kristus, I juni 2008 dog den polska volleyboll-landslagsspelerskan och europamästarinnan Agata Mróz av cancer. Hon hade under knappt ett år tackat nej till behandling p g a att hon varit gravid och det fanns en risk för skada på hennes ofödda barn. Två månader efter att dottern Liliana hade fötts dog Agata. Hon hade då sagt till sin man att hon inte ångrade sitt beslut och att hon skulle ha skulle ha gjort samma val igen: ”Jag dör tillfreds och i frid.”

Kortpredikan 17 maj 2025

Lukas berättar om ett yttre skeende. Johannes om ett inre. Båda har sitt särskiljande och sin tillväxt, ibland med en yttre dramatik, ibland i det fördolda. Paulus och Barnabas förkunnelse mitt i Mindre Asien väcker allt större glädje hos några, medan andra blir alltmer avvisande. De drivs bort från platsen och går vidare. Lukas berättar att de skakar dammet av sina fötter. Men så tillfogar han: ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande”.

Kortpredikan 16 maj 2025

När Paulus förkunnar Kristi död och uppståndelse för sina judiska bröder hänvisar han till deras egna skrifter, lästa varje sabbat. Psaltarens ord om ”konungen på Sion” tillämpades på Israels kung. Denne sågs som ”adopterad” av Gud och kunde därmed kallas hans ”son”. Kyrkan såg det som en profetia om Kristus. Han skulle bli konung för alla folk och få dem till arvedel, eftersom han var Guds evige Son. Hans kungliga rike ”föddes” och fick sin början i hans uppståndelse.

Kortpredikan 15 maj 2025, S. Pachomius, abbot

Paulus för evangeliet vidare. Nu till Antiokia i Pisidien, i hjärtat av Mindre Asien. Som vanligt uppsöker han synagogan och börjar med att kort återge Guds historia med sitt utvalda folk, med början i Egyp­ten. När han kommer till konung David märker vi att hans röst blir särskilt ivrig. Han citerar psalm 89 i Psaltaren, dagens responsoriepsalm, där Herren själv säger: ”Jag har funnit David, en man efter mitt sinne”.

Kortpredikan 13 maj 2025

”… låt oss som firar påsk hämta befriande glädje ur Herrens uppståndelse”. (kollektbönen) Påskens evangelium passerar gränser både utåt, geografiskt och etniskt, och inåt, djupare in i människans innersta. I Antiochia börjar man predika också för ickejudar. Ryktet når Jerusalem och man skickar dit Barnabas för att ”visitera” vad som är på gång. Barnabas, som var en god man, fylld av helig ande och tro, bekräftar det som ett nådens verk.

Kortpredikan 12 maj 2025

Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hedningarna utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan föreställa oss. Lukas berättar ingående om det. Petrus, inte Paulus, var det första redskapet. Petrus dröm och det som hände i Caesarea övertygar ”apostlarna och bröderna i Judéen”.

Predikan 4 Påsksöndagen 2025

Kära bröder och systrar, ”Hylla Herren hela världen, tjäna Herren med glädje” så börjar psalmen 100 i bibelns Psaltare. Den psalmen är kort, bara fem verser. Den slutar så: ”Herren är god, evigt varar hans nåd”. Ingen kunde väl veta vad påve Leo skulle predika om fredagen 9 maj, dagen efter valet. Men han ville också börja i glädjens tecken och citerade en annan psalm: ”Jag vill sjunga en ny sång till Herren, ty han har gjort under”.

Predikan 4 Påsksöndagen 2025

Verkligheten är tryggare än drömmen. Bilden av den gode herden har ofta målats i romantiska färger. Flera generationer som sökte frihet och oberoende fnyste inför bilden att vara ett får i en flock. Men bilden av den helt fria och oberoende människan, håller inte den på att förlora sin tjusning? Finns det rentav något lockande i herdebilden? Svarar den inte mot ett äkta mänskligt behov, behovet av någon att lita på, någon som inte sviker? Bilden av den gode herden är inte bara varm, den är också präglad av styrka. Den är både ömsint och stark.