Predikningar

Kortpredikan 13 april 2022

Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje mor­gon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Bön är det första den troende gör var­je mor­gon, det är hans ”förstlingsoffer” till Gud, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tid­ning­ar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader vår, en överlåtelsebön.

Kortpredikan 12 april 2022

Stämningen vid den sista målti­den var spänd. Jesus har förut­sagt för­räde­ri­et. ”En av er skall förråda mig”. Petrus vågar inte själv fråga vem det är, utan låter Johannes göra det. Jesus säger till Judas: ”Gör genast vad du skall göra!” Or­den måste ha varit gåtfulla för lärjungarna. De visste ju inte vad vi vet. Petri förnekelse kan vi förstå. Övermodet kommer på fall, förr eller se­nare. Många har egen bit­ter erfarenhet.

Kortpredikan 11 april 2022

Under de första dagarna i Stilla vec­kan låter Kyrkan oss höra tre av sångerna om ”Herrens tjänare” hos pro­feten Jesaja. Den fjärde får vi höra på Långfreda­gen. Den första sången vidgar horisonterna. Profeten målar konturerna till en tjäna­re med ett universellt och allomfattande uppdrag. Han skall bli ”ett ljus för folk­slagen, öpp­­na blinda ögon och föra fångar och dem som sit­ter i mörkret ut ur fängel­set”.

Predikan Palmsöndagen 2022

Vi går in i stilla veckan. Den kallas också stora veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett trium­feran­de intåg. Folket stämmer upp den mes­sianska kungs­sång­en ur Psaltaren 118. Intå­get före­gri­per hans seger och påskens triumf. I mässan skall vi höra hur intåget blev en väg till lidande och kor­s. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser hans seger över mörk­ret.

Predikan Palmsöndagen 2022

Bristande personlig syndamedvetenhet är största hindret för frälsningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.

Kortpredikan 9 april 2022

Kajafas ”talar inte av sig själv. Han talade profetiskt”. Gud låter denne skrupel­frie realpo­liti­ker uttrycka sin gudomliga plan. Och inte bara uttrycka. Kajafas blir red­ska­pet för att planen genomförs. ”Jesus skulle dö för folket, och inte ba­ra för folket, utan också för att Guds sking­­ra­de barn skulle sam­las och bli till ett”.

Kortpredikan 7 april 2022

Också vi kristna är Abrahams barn. Genom blodet tillhör vi olika folk och natio­ner, men genom tron tillhör vi det heliga folk och det för­bund som Gud ingick med Abraham. Han fick löftet att bli ”fader till mång­a folk”. Det skulle vara ett ”e­vigt för­bund”. Folket skulle få ”landet” till ”evig besittning”. Det är inte ett geo­grafiskt land. Je­sus skall kalla det ”Guds rike”. Dess förgård är den he­li­­ga Kyrkan.

Predikan 6 april 2022

Judarna som trodde på Jesus ändrade sig. Det är när Jesus ställer dem inför ett helt nytt och för dem annorlunda perspektiv som de backar bort från honom. När Johannes skriver att de ”trodde” på honom, menar han inte samma sak som när vi säger att vi ”tror” på honom. Judarna, i det här fallet, har förhoppningar fästa vid Jesus som en stark man som kan förändra situationen under den romerska ockupationen.

Kortpredikan 6 april 2022

Den sagolika berättelsen om de tre männen i den brinnande ugnen be­kräftar sin sanning i den långa raden av heliga i både Gamla och Nya Förbundet. Vår tids martyrer bekräftar samma sanning. De tre män­nen åläggs att tillbe den av­gud som Nebu­kadnessar hade låtit stäl­la upp. Med stort mod bekände de sanningen: ”Om Gud vill så kan han rädda oss och om han inte vill så dyrkar vi ändå inte dina avgu­dar”.

Kortpredikan 5 april 2022

Guds folk knotar under vandringen. Gång på gång. De saknar bröd och vatten och menar sig ha skäl att inte bara klaga, utan också knota. Att klaga är över sin nöd är ingen synd, psaltaren är full av klagan, men knotande har passerat en gräns. Den som knotar ber inte (längre). Den som knotar har vänt sig mot Gud och därmed från honom. Det står att fol­ket ta­lade ”mot Gud och mot Mo­­­­­se”. Där­för får det så allvarliga följder, giftiga och dödliga orm­bett.