För många är frågan meningslös. De har möjligen hört om Kristi kärlek, aldrig förstått den. Paulus ställer frågan mitt i sitt stora Romarbrev. Då har han redan berättat om vad Kristus har gjort. Men den som inte har hört behöver först få höra, med hjärtats öra. Det är vad profeten sade: ”Hör, så får er själ leva”. Människan måste få höra om det bröd som mättar, om vad ”gott är”.

Människan är inte till freds med denna jorden. Det går djupt, ty hon är skapad för något större. Även om de flesta inte längre känner målet kan de inte helt förneka sin innersta längtan. Jordelivet är för litet för att vara människans slutmål. Konkret: Hon måste ha hu­vudet i himlen för att kunna gå stadigt på jorden. Utan himlen dras hon ner i dödsriket. I ett europeiskt land (Belgien) sker idag fem s.k. barmhärtighetsmord per dag.

Det är inte svårt att föreställa sig den händelse vi hört i evangeliet. Jesus är på vandring mot Jerusalem och kommer in i en by. Där möts han av tio spetälska. Spetälska var, innan man fick bukt med den, en fasansfull sjukdom och de som drabbats av den levde utanför samhället och den mänskliga gemenskapen. De fick inte närma sig någon människa utan att ropa ”oren, oren”.