Det sägs ju ofta, när människor där ute i samhället verkar ”förvirrade” och ”offer för tidens relativism”, att Kyrkan inte träder fram med ett klart budskap som ger hopp och framtidstro i en sekulariserad värld. För det första är jag osäker på vad man menar med ”förvirring” och ”relativism”. Om man menar det som rör tron och moralen kommer man ingenstans om man inte vill, eller kan, precisera vilka frågor man syftar på och om man själv vill hänvisa till sådan Kyrkans oföränderliga lära som inte påverkas av tidsandan eller politik.