Latest

Den fria viljan lyftes fram som tema i en omfattande artikel i HS (12.11.2018) var man på ett kritiskt och ensidigt sätt behandlade begreppet. I artikeln hänvisades till forskning som gjorts i berömda universitet bl.a. Harvard, Cornell och University of California i USA. Det ledande argumentet var att man först i efterhand kan bedöma om ens handlingar var ”medvetet” gjorda eller inte. Vissa forskare hävdar att människan egentligen saknar fri vilja och att våra beslut och handlingar styrs av faktorer och incitament såsom vår genetik, vår neurologiska struktur, upplevelser från vår tidiga barndom samt av biologiska och sociala bakgrundsfaktorer.

Varje år manar kyrkan oss enligt gammal tradition till bön, fasta och bot som förberedelse för påskhögtiden. Jesus själv fastade 40 dagar i öknen, och vi är kallade att förena oss med honom. Fastan vill hjälpa oss att bli mindre beroende av det materiella. Medan kroppen fastar får själen näring. Fastan uttrycker också vår solidaritet med hungrande människor i världen. Det finns många sätt att markera fastetiden. Man kan exempelvis avstå från sötsaker, tobak, alkohol, kaffe, biobesök och annan underhållning eller alltför mycket tv-tittande, dataspelande och internetsurfande.

Varje år ger Gud genom vår moder Kyrkan ”en tid av nåd, för att våra hjärtan ska förnyas i glädjefylld väntan på påskens heliga högtid. [Han] leder oss fram genom sakramenten fram mot den nådens överflöd som [han] berett åt [sina] barn” (Prefation för fasta I). Vi kan därför färdas från Påsk till Påsk mot frälsningens uppfyllande som vi redan tagit emot tack vare Kristi påskmysterium: ”I hoppet är vi räddade” (Rom 8:24). Detta frälsningsmysterium, som redan verkar i oss under vårt liv på jorden, är en dynamisk process som också omfattar historien och hela skapelsen. Som den helige Paulus säger: ”Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras” (Rom 8:19). Utifrån detta perspektiv skulle jag vilja föreslå några reflektioner som kan ledsaga oss på vägen till omvändelse denna kommande fasta.

Vi får inte rubbas i vår tro på Kristus och hans kyrka, när vi konfronteras med det fruktansvärda faktum att vigda ämbetsbärare gjort sig skyldiga till övergrepp på minderåriga och att man försökt dölja detta. ”Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder”, skriver aposteln Paulus (1 Kor 15:58). Mer än någonsin måste vi stå fasta i vår tro på att Jesus Kristus vill rena och helga sin kyrka i denna prövningens tid. Vår helige fader påven Franciskus uppmanar alla troende till bön och bot i denna svåra tid. Fastetiden får därför i år en ännu tydligare botkaraktär. Hela kyrkan måste klä sig i säck och aska och gå ångerns och botens väg.

Kardinal Rainer Maria Woelki, ärkebiskop av Köln, talade den 13 februari med programledaren Martin Rothweiler om Kyrkan i Tyskland och om den pågående övergreppskrisen i världen. Den tyske kardinalen är djupt engagerad för att hålla medvetandet om Gud vid liv i den moderna världen och att bevara Kyrkans undervisning om kommunionen och andra läromässiga frågor, inklusive sexualmoralen och det mänskliga livets värdighet. Han finner också hopp i unga katolikers vittnesbörd.

Att gå på läger har alltid sin charm, då man får se stora delar av vårt avlånga land med sin vackra mångfaldiga natur där klimatet ändras markant bara med några timmars bilfärd. Från ett varmt och soligt norra Skåne rullade bilen jag körde in i de djupa och kyliga skogarna i Småland där snön fortfarande fanns kring vägkanterna. Det var verkligen inte så varmt och behagligt som ”himma” i Skåne.

När jag håller seminarier för studenter, ställer jag alltid upp en regel för deltagarna. Samtidigt som de alltid är fria att säga vad de tänker, får de aldrig börja en mening med ”Jag känner att…” eller ställa en fråga som börjar med ”Känner ni att …?” Många av dem ser omedelbart mycket frågande ut. Sedan talar jag om för dem att jag inte bryr mig ett dugg om vad de känner i en viss fråga.

Oförstörbarheten är ett knepigt ämne. De mänskliga kvarlevorna bevaras mer eller mindre oförstörda eller förmultnar. Flera olika faktorer spelar in. Det kan vara fråga om den omgivande fysiska miljön eller ovanligare tillfälligheter. Den heliga Margareta av Cortona ansågs en gång höra till de oförstörda. Senare visade det sig att hon mumifierats efter begravningen. Andra är inte så lätta att förklara.

Rehn flyter ut i Tibern publicerades 1967; den redogör för det stora inflytandet den tyska katolicismen haft i Rom under mitten av 1900-talet, och särskilt under Andra Vatikankonciliet. Lät Rhenfloden friskt vatten komma ut i Tiberns långsamt flytande och illaluktande vatten? Eller förorenade det Tibern med skadliga utsläpp? Det har varit den ständiga frågan under den efterkonciliära epoken som blivit alltmer relevant under påven Franciskus’ tyskvänliga pontifikat. Att förhålla sig till tyskarna har varit en nyckelfråga i Rom i generationer. Kyrkan i Tyskland är akademiskt bildad med en lång tradition med biskopar som också är teologer.

Fastän Erasmus, katolskt, har mer rätt än Luther, protestantiskt, i diskussionen om den fria viljans existens, har Erasmus ”Om den fria viljan” översatts till svenska och getts ut på svenskt förlag med inledning av Anders Piltz vilket gett oss möjligheten att upptäcka viljans möjligheter och begränsningar. Boken har för katoliker i dag på ett sätt mer att säga om Luther än om Erasmus. Vi utgår från att Erasmus hade rätt men i så fall, varför hade Luther fel?

En mörk och bittert kylig kväll i Reykjavik nu i vinter samlades de trogna för bön och kvällsmässa i Kristus Konungens katolska katedral. Katedralen känns igen på långt håll på väster i Islands huvudstad. Katolska kyrkan på Island växer snabbt i takt med den starka ekonomin och det som var det mest slående tecknet under Alla Helgonsvigilien var att det satt många fler yngre i bänkraderna än äldre.

Vatikanens förre högste företrädare för Trosfrågorna upprätthåller den grundläggande undervisningen i en tid av växande förvirring om vad som är Kyrkans lära. Kardinalen ser en ”tilltagande fara” för att människor ska ”gå vilse på vägen till det eviga livet.” Kardinal Müller har utgivit ett tydligt ”trosmanifest” som i första hand riktar sig till kyrkoledarna i en uppmaning att leda folket till frälsningen i en tid då det ”råder allt större förvirring” om vad som är Kyrkans lära.

Inför den tilltagande förvirringen angående trosläran, har många biskopar, präster, religiösa och lekmän i katolska kyrkan efterfrågat att jag ska göra ett allmänt yttrande om uppenbarelsens sanning. Det är herdarnas alldeles egna uppgift att leda dem de blivit anförtrodda på frälsningens väg. Detta kan bara lyckas om de känner till denna väg och följer den själva. Apostelns ord tillämpas här: ”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot” (1 Kor. 15:3).

Är bönen en viktig aspekt av livet som kristen? Bönen är väsentlig i allt som är den kristnes liv, som för Jesus själv. lärjungarna som inte är förmer än Mästaren kallas på samma sätt att skriva in en tid där de stannar upp för att göra det han gjorde regelbundet men i frihet. Lärjungarna gör det också för att ”ett möte i vänskap, och i personlig kontakt med den vi vet visar oss stor kärlek, är en något helt nödvändigt”.