I den äktenskapsförberedande kursen jag bedriver måste frågan om ogiltigförklaring från Kyrkans sida tas upp. Inte bara när det gäller ”blandäktenskapen” – katolskt – protestantiska par – utan generellt. I Familjeutskottets häfte ”Äktenskapets betydelser” (2022, med biskops imprimatur) kan paren orientera sig om vad som i olika civillagstiftningar sägs om kraven för äktenskapet och om skälen för ogiltigförklaring. Inte minst konvertiter till katolsk tro och kyrkolära behöver noggrann vägledning eftersom skillnaderna är mer djupgående än vad som kanske anas.

Vad händer med pojkar efter föräldrars skilsmässa, och med flickor? I praktiken ser många moderna kristna budet som ett gammalt bud som var gällande under Mose tid. För många är det en chock att upptäcka att Katolska kyrkan upprätthåller budet som bud också idag. I vår tid, då nästan alla lever i en relation med någon annan, tycker man att ett brott mot budet om äktenskapsbrottet och efterföljande skilsmässa blivit en social nödvändighet och som också accepteras generellt i åtminstone västerländska samhällen.

Boken ”Ro utan åror” av Ulla-Carin Lindquist är ett slags testamente till eftervärlden. Jag tycker om att tänka mig att författaren till den här skoningslöst gripande boken är ägnad åt de många, som ensamma, eller omgivna av sina närmaste, lever utan att ha kontroll på någonting, och ser den sista tiden i livet som ett utdraget farväl som suger ut de sista krafterna. Vår tradition talar ibland om en Ars morandi, konsten att dö. Att ”ro utan åror” kan vara ett uttryck för att föras mot målet, med havsströmmen, eller den svaga kvällsbrisen. Hur svårt det än kan vara att ”släppa taget” om sitt liv, så är det ändå en del av livet som pulserar genom kroppen och medvetandet om livet som gåva och mysterium.