Om ’Apokatastasis’. Det tycks idag finnas en återkommande debatt om begreppet ”Apokatastasis”, som jag tror skulle kunna översättas med ”återupprättande av ett ofördärvat urtillstånd”. Det kan påminna lite om förkristna filosofiers förståelse av världens utveckling i cykler, från en livlös och tom urtillvaro till en växande och fruktbärande tillvaro och till en tredje gyllene slutcykel och sedan en förlust av guldåldern och därefter samma cykel som återkommer.

Frågan om sexualitetens betydelse i det kristna perspektivet har gått från ett tystnadens tabu till den ogenerat öppna diskussionen om privatlivet och ibland om vilket moraliskt eko det har i församlingarna. Frågan leder vidare till trohet i äktenskapet, vad man menar med äktenskap och mellan vilka, om kusinäktenskap och ceremonifrågor som brudöverlämnandet. Till sist berör frågan samhällets underskott på barn enligt befolkningsstatistiken. Men det har också påverkats av det problemfyllda och gåtfulla nya området val av könsidentitet.

Varje katolsk förälder med barn i skolåldern kan nu förbereda sig på den undervisning i skolplanen som i alla ämnen och med alla lärare ska handla om sexualitet i alla aspekter, sociala´, psykologiska, relationella, hälsa och ohälsa, preventivmedel och aborter, men också ömsesidig respekt som tonåringar kan förstå den. den äldre ”Sex och samlevnadsundervisningen” har fått ett nytt namn och är nu kunskapsområdet ”Sexualitet, samtycke och relationer” och började gälla 2022.