Nej, den universella och apostoliska katolska Kyrkan kommer inte att genomföra ett ”paradigmskifte” i ”kontroversiella frågor”, som sexualmoralen och respekten för livets början och slut, även om påtryckningar görs.  Det kan bara ske om någon grupp vill ”stjäla Kyrkan från Kyrkan”. En studiegrupp under ”Synoden om den synodala kyrkan”, som nu påbörjats i sin andra del i oktober, har, enligt uppgift med påvens godkännande, tagit på sig uppgiften att lyfta fram till diskussion ”situationsetiken”, som syftar till att minimera katolsk lära om absoluta moraliska normer. Skulle man lyckas med det skulle man, vilket ändå inte är möjligt, rycka undan grunden för samvetet och samvetets beslut. Den personligt ”ärliga” uppfattningen skulle upphöjas till lag och överta Kyrkans förklaring av uppenbarad sanning. Det är en omöjlighet!

Varför inte se på Fru Gudmarssons liv som maka och mor för en gångs skull? Hennes liv som profetisk gigant utanför landets gränser, och som pilgrim till det nu så drabbade heliga landet, är redan så väl känt och hennes uppenbarelser underbart tillgängliga för den som vill läsa om hennes ”korsfästa kärlek”. Men när alla kurvor i det Europa Birgitta vakar över med sina medskyddspatroner Katarina och Edith går neråt, om vi tänker på barnfamiljerna och praktiserandet av det katolska livet, är det kanske hennes betydelse som maka och mor vi kunde ta fasta på?

Att präster inser vad encyklikan Humanae Vitae (1968) handlar om och hur viktig den är i alla kristna äktenskap är ett stort steg framåt (Flera hundra präster undertecknar fullt stöd för Humanae Vitae | Katolsk Horisont (katolsk-horisont.net)). Man måste inse att det Kyrkan undervisar om ingår i den gudomliga skapelseplanen. Det kräver andlig förberedelse och noggranna förklaringar, inte som "en känslig fråga" som var och en får bedöma efter sitt eget samvete.