För några år sedan ville jag i Jönköpings-Posten debattera den då ganska nya frågan om ”hemaborter”. Samtliga gynekologer på Ryhovs sjukhus försäkrade läsarna i sin tur att deras positiva syn på hemaborter inte var motiverad av arbetsbelastning på förlossningsavdelningen. Jag replikerade med att ta upp frågan om hur denna för gravida unga förmodligen snabba lösning skulle komma att påverka synen på det ofödda livet. Det är nu ett par år sedan. Tiden har kommit ikapp os och fram till att den då känsliga frågan nu får sin lösning då ”hemaborterna” ska skrivas in i en uppdaterade abortlag. Den visar att inställningen till aborterna står fast och att lagen främst ska se till den gravidas beslut.

Den internationella böneveckan för kristen enhet bär med sig både förhoppningar och frustrationer. Tack vare Sveriges Kristna Råd har böneveckan fått ett allt rikare innehåll i jämförelse med tidigare evangeliska böneveckan som var kortare och mer lokalt inriktad.  De katolska biskoparna och påven undervisade alla katoliker om enheten med andra kristna i det stora ekumeniska mötet i Rom som kallas Andra Vatikankonciliet.

På tredje söndagen under året läser vi också profeten Nehemja, som skriver: ”Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna att lyssna. – de läste ur den tolkade den och utlade den så att folket förstod vad som lästes” (8:2). Ett kristet samhälle bygger alltid på ”lagboken” som Gud ingjutit i sitt folk. När den inte längre läses och utläggs för folket är de inte längre det troende folket som håller livet som heligt från dess allra första början till det naturliga slutet. Hur ser ett sådan samhälle ut som inte vilar på Guds lag? det har blivit ett icke kristet folk och samhället har då blivit hedniskt – som det en gång var!