Jag annonserar varje år ut kurser och samtal för par som vill gifta sig. Någon har bett mig berätta vad jag anser nödvändigt i samtalen med paren. Ibland måste man planera på olika sätt beroende på parens arbete och kanske resor. Ibland går det på lördagar ibland måste man ta till vardagskvällar. Ibland kan det finnas barn med i bilden om föräldrarna inte haft möjlighet att gifta sig först. Då måste man hjälpa till och göra det bästa av situationen!

Nej, den universella och apostoliska katolska Kyrkan kommer inte att genomföra ett ”paradigmskifte” i ”kontroversiella frågor”, som sexualmoralen och respekten för livets början och slut, även om påtryckningar görs.  Det kan bara ske om någon grupp vill ”stjäla Kyrkan från Kyrkan”. En studiegrupp under ”Synoden om den synodala kyrkan”, som nu påbörjats i sin andra del i oktober, har, enligt uppgift med påvens godkännande, tagit på sig uppgiften att lyfta fram till diskussion ”situationsetiken”, som syftar till att minimera katolsk lära om absoluta moraliska normer. Skulle man lyckas med det skulle man, vilket ändå inte är möjligt, rycka undan grunden för samvetet och samvetets beslut. Den personligt ”ärliga” uppfattningen skulle upphöjas till lag och överta Kyrkans förklaring av uppenbarad sanning. Det är en omöjlighet!

Varför inte se på Fru Gudmarssons liv som maka och mor för en gångs skull? Hennes liv som profetisk gigant utanför landets gränser, och som pilgrim till det nu så drabbade heliga landet, är redan så väl känt och hennes uppenbarelser underbart tillgängliga för den som vill läsa om hennes ”korsfästa kärlek”. Men när alla kurvor i det Europa Birgitta vakar över med sina medskyddspatroner Katarina och Edith går neråt, om vi tänker på barnfamiljerna och praktiserandet av det katolska livet, är det kanske hennes betydelse som maka och mor vi kunde ta fasta på?