predikningar

Oförsonlighetens gift och försoningens medicin. Hur är det möjligt? det Jesus berättar i liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren. Hur är det möjligt att den som själv fått en stor skuld efterskänkt, inte vill efterskänka en strunt­sum­ma åt sin medbroder? I stället griper han honom om strupen och låter sätta honom i fängelse. Hur är det möjligt att en människa så totalt kan låsa sig i oför­sonlighet och iskall rättvisa?

Paulus ser sig som den störste bland syndare. Men hans herre visade allt sitt tålamod på honom. Det är denna nåd som bär frukt i hans liv. Genom sin lydnad låter han nåden fullbordas. Därmed bygger han sitt hus på klippan. Hans hus rubbas inte, trots stormar och vattenmassor.

Dagen efter Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Ma­rias smär­tor. Hon stod vid korset. Hon skulle, som många andra mödrar, varit beredd att ge sitt liv för sitt barn. Men hon kan inte ”göra” något. Dock går hon inte un­­­dan. Hon ”stod vid Jesu kors”. Hon låter svär­­­­­­det gå genom sin själ, som Symeon hade förutsagt.

Chrysostomos var inte bara vältalare, därav till­nam­net ”gyllen­mun”, han var också modig. Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller dö­den. Han föraktade världens fasor och nöjen. Mak­­ternas raseri var för ho­nom svagare än spindel­väv. Paulus formulerar det teologiskt: ”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.

”Det gick ut kraft från honom.” Paulus förklarar hur det är möjligt. Han gör det i en enda mening: ”I honom har hela den gudomliga fullheten för­kropp­sligats och tagit sin boning.” Johannes: ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss”. Psaltaren: ”En gång har Gud talat”. Hela Guds fullhet i ett enda ord, i en enda människa.

”Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.” Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand representerar människan i hennes svaghet resp. kraft.