predikan

Som får utan herde. Jesu ord är märkligt aktuella. När han ser människor­na, då ser han att de är ”illa med­­­­­­­far­na och hjälplösa, som får utan herde”. Diagnosen är aktu­ell, inte bara om vi tänker på dagens konflikthärdar och olycksdrabbade länder. Den gäller kanske ännu tydligare den rika värl­dens mora­liska och andliga vilsenhet. I vår del av världen har vi tillgång till enor­ma teknis­ka resurser, men många, inte minst bland de unga, vet inte läng­re var­för de lever, inte heller att vi människor behöver var­andra. De läm­nas att gå ut i livet utan karta och kompass. Som får utan herde.

Denna minnesdag har sitt historiska ursprung i Fatima (Portu­gal) 1917, där Maria uppenbarade sig för tre barn, med upp­maning till bot och ro­senkransbön. Minnesdagen firas numera da­gen efter Jesu hjärtas dag. Ma­rias re­na hjär­ta har sin källa i Sonens. Minnesdagen liknar högti­den den 8 december, Jung­­fru Marias utkorel­se och full­komliga renhet, Immaculata. Då firar kyrkan hur Gud i Ma­ria be­re­der en värdig boning åt sin Son. Idag firar vi hur Maria tar emot denna utko­relse och nåd.

”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Her­rens här­lighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna här­lig­het som kommer från Herren, Anden.” Det tredje kapitlet i andra Korinthierbrevet har, med början hos Orige­nes (200-talet), varit vägledande för kyrkans sätt att läsa den heliga Skrift och gö­ra det på ett andligt sätt. En slöja för våra ögon måste lyf­tas bort så att vi kan se.

”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” Jesus kommer inte med något absolut nytt. Däremot med något förnyat. En återställd skapelse och en förnyad lag. Han kallar det ”att uppfylla”. Det okända och det som framställs som absolut nytt kan locka och verka häftigt. I jäm­fö­relse med sådant kan det katolska fram­stå som svagt.

Människans ord avslöjar hennes inre. Inte minst hennes bristande sam­ling. De snabba och upprörda or­den som se­dan måste tas tillbaka. Hur många har inte fått bita sig i tung­an? Om Kristus säger aposteln: ”Han var inte både ja och nej, i ho­nom finns bara ett ja.” – Det är hans ja till människan. För att hela henne. ”Alla Guds löf­ten har fått sitt ja ge­nom honom.” Guds löften är pålitliga och san­­na.

Saligprisningarna öppnar ett fönster mot Guds rike. Ja, snarare en portal för dem som vill gå in i det nya livet. Också Paulus öppnar ett fönster och en portal. Han beskriver li­vet i Kristi försonande och därmed förhärligade kropp. Där finns kommunicerande kärl. De starka lemmarna stöder de svaga. De som får tröst delar med sig till dem som saknar den. De som lider förlorar inte modet. De lider för dem som har det svårt.